Hur Fanny och Alexander träffades.

fick en fråga nyss om hur jag och alexander träffades. och det är inget man skryter om till mormor direkt. haha. vi träffades nämligen på mötesplatsen på internet. både alex och jag var bara medlemmar några dagar på sajten, för skojs skull. vi hade precis blivit singlar båda två och ville väl pröva på singel livet.. trodde vi ja, haha. jag la aldrig upp någon bild på mig, kändes bäst så. alex hade den bilden som jag visade i inlägget under. kommer ihåg att han skrev till mig och frågade hur jag mådde. sen om min msn och vi började prata. det var verkligen djupt på en gång. som att fastna i en enda person och glömma bort verkligheten. vi var så himla lika varandra. tyckte om samma saker, samma musik, tänkte och tyckte likadant. vi pratade i flera timmar på msn dagligen och vi började verkligen tycka om varandra. både jag och alex hade bara varit singlar i någon månad så vi tog det lugnt.

jag var bjuden på middag hos min dåvarande granne.. jag bodde i min etta då och kommer ihåg när jag kom lite smått berusad av vin och la mig på soffan och bestämde mig för att våga ringa alex. då hade vi pratat på msn ett bra tag och han hade skickat ett sms med sitt nr om jag ville ringa.. och det ville jag! så jag ringde. samtalet som jag trodde skulle bli pinsamt blev inte alls pinsamt och tyst. vi pratade i flera timmar. hade så mycket att prata om. vi var som pusselbitar redan då. jag somnade sent den natten. alex jobbade som väktare redan då och jobbade natt, så jag började vända på mitt dygn för att vi pratade i telefon hela nätterna. men det var värt varenda förlorad minut av sömn. jag kände mig upprymd och lycklig. kan man vara kär i någon som man aldrig har träffat?! jag åkte bort i några dagar, men vi bestämde att så fort jag kom hem skulle vi äntligen ses på riktigt. och det gjorde vi. dagen efter jag kom hem ringde vi varandra och bestämde att han skulle komma till mig. jag skulle hämta lucifer, min perserkatt på djursjukhuset och alex körde mig dit. jag kommer ihåg fortfarande hur nervös jag var. han verkade vara för bra för att vara sann. kunde han vara så bra på riktigt också? det är lätt att vara en person bakom en telefonlur. men skulle han vara den samma när vi träffades?

jag hade en rosa period när vi träffades. första gången han såg mig hade jag rosa och vit randiga leggings, en rosa tyllkjol och en rosa my little pony t-shirt. mitt hår var tupperat med mänger av hårspray i. jag mådde inte alls bra när vi träffades.. jag hade varit sjukskriven ett tag och skadade mig själv på massa olika sätt. skar mig i armarna, brände mig och klippte av mig håret fast jag verkligen ville spara ut det. jag skadade mig själv helt enkelt. men trots att jag mådde dåligt så var jag alltid glad. alex sa och säger fortfarande att han alltid såg mig som en strålande sol. och det kändes bra att höra. vi var verkligen som dag och natt, även fast vi var så lika. alex hade inte ett bekymmer i världen. så kom jag in i hans liv, kaos, upp och ner gångar och en trasig insida. men enda sen dag ett så han han byggt upp mig innefrån och ut. han har hjälpt mig så mycket och stått ut med så mycket. det var varit många akutbesök med överdoser och andra hemskheter. men han fanns där dag som natt vid min sida. han var och är min hjälte. utan honom hade inte varit den jag är idag. han hade med sig en liten blomma i en rosa liten fyrkantig kruka. kommer ihåg hur jag kämpade med att hålla den där blomman i livet. jag har alltid varit usel på att hålla växter vid liv, men jag lyckades ganska bra faktiskt. han log så fint när jag kom ner från huset. han hade sin honda då. där stod han, snygg som fan och jag kunde inget annat än att pussa honom rakt på munnen. ville han inte ha mig hade jag iallafall fått pussa honom (; han tog min hand och förde mig nära honom och kramade om mig hårt. alexander kramar inte bara med armarna, utan med hela kroppen. jag dog där, på parkeringen i hans armar. jag var fast. det hade jag varit redan innan, men nu var jag fast, fast för gott. vi åkte till djursjukhuset och hämtade lucifer. vi grillade på dagen, lekte med min hund och myste. brände hål i bänken vi hade engångsgrillen på och bestämde att det var våran bänk. vi hade märkt den. jag kommer ihåg att jag vart osäker på mig själv med honom i början. han kunde sitta länge, länge och bara titta på mig och le. jag kände hur det kröp i kroppen när han inte sa någonting. så tillslut frågade jag och fick höra "jag kan inte sluta titta på dig, du är det vackraste jag har sett" då var det helt okej att han satt där och stirrade (: jag har alltid varit framåt och pratglad och alex har varit lugn och trygg i sig själv. vi kompenserade varandra riktigt bra.

våran första dejt varade i ett dygn. vi bestämde att han skulle sova över hos mig. jag kände mig så levande med honom. han aldrig tidigare verkligen varit med en annan människa på det där sättet. jag glömde bort alltid som gjorde så jag mådde dåligt, han fick mig att må så bra! vi tog bilen ut i natten och åkte till en brygga, satt oss vid vattnet och blåste såpbubblor (därav såpbubblorna på vårat bröllop, som en symbol för våran första dejt) jag kände mig som ett barn igen. jag såg ut som ett barn på utsidan med mina rosa kläder, men nu kände jag mig verkligen som ett barn på insidan också. det bubblade i kroppen. vi satt tätt tätt på bryggan och bland alla såpbubblor kysstes vi för första gången. den var perfekt. vi satt länge och smakade på varandra. hur kan en människa smaka så gott!? jag försvann, bort från livet för en stund, våra kroppar blev till en den natten. vi älskade hela natten. det var fantastiskt. han var så vacker.

det tog ett tag innan vi blev tillsammans. vi dejtade iallafall i två, tre veckor innan. när vi låg i soffan och höll på att säga "jag älskar dig" till varandra utan att tänka på det kändes det som att det var dax att ta nästa steg - att bli ett par. han kom hem till mig, innan han skulle åka till jobbet. där stod han i sina väktarkläder med blommor i handen och lämnade bara över dom. sen gav han mig en puss och sa hej då. jag blev jätteglad att han kom. saknade honom hela tiden. jag öppnade och där i låg tre röda rosor. jag satte dom i vatten och gick in i vardagsrummet igen. skickade ett sms och tackade så jättemycket för blommorna. senare på kvällen upptäckte jag ett kort på blommorna. där stod det "Jag vill verkligen försöka, vill du ha mig är jag din förevigt, Jag älskar dig, Din Alexander" jag kastade mig på telefonen och ringde honom. Det första jag sa var att jag älskade honom och inte ville någonting annat än att ha honom. att han skulle bli min. efter så många veckor var han äntligen min. och är det fortfarande. han berättade hur nervös han hade varit hela kvällen, eftersom jag inte ringt och sagt någonting om kortet.. men jag hade inte sett den. stackarn. han hade trott att jag inte ville ha honom ):

det är lustigt hur två människor kan träffas av en slump, fastna för varandra, bli kära, falla djupare och djupare in i varandras närvaro, bli varandras, leva för varandra och med varandra, växa ihop till en och vara lyckligare än någonsin, flytta ihop, förlova sig, gifta sig, och under hela resan vara lyckliga, inte tvivla, inte bråka (vi har aldrig bråkat) bara älska varandra. mer än vad två människor någonsin kan älska varandra. och veta, veta djupt inne i deras hjärtan att det här kommer hålla, livet ut och längre än det. vi är evigheten du och jag älskling.

det är våran berättelse om hur vi träffades.



första dagen vi träffades.



Kommentarer
Postat av: anneli

Vilken liten kärlekssaga. Så fantastiskt!

2008-07-24 @ 01:06:44
Postat av: Loos

Vackert, oerhört vackert!

2008-07-24 @ 08:22:57
URL: http://looslustigheter.blogg.se/
Postat av: allicen

Jag trodde länge att ni inte hette Fanny och Alexander på riktigt... men ni är ju en verklig saga! Är så väldigt imponerad av din öppenhet i allt du skriver!

2008-07-24 @ 08:58:47
URL: http://allicen.blogg.se/
Postat av: Ia Darling

Åååååh, Fanny, vad vackert!

Ni är som gjorda för varandra :)

2008-07-24 @ 09:05:12
URL: http://iadarling.blogg.se/
Postat av: Mysan

gud vad gulligt, så himla glad för er skull<3<3

2008-07-24 @ 09:49:06
URL: http://mysackan.blogg.se/
Postat av: Sandra

Åh jag blir tårrögd, vad söta ni är. När man läser om er kärlek blir man verkligen varm i hela kroppen. Det sjuka är att det inte är en saga, det är verklighet <3

2008-07-24 @ 10:31:23
URL: http://hallonkakan.blogg.se/
Postat av: Fru Evelina

Oj vilken FIN saga! alldeles, alldeles underbar =)

kram

2008-09-15 @ 20:07:51
URL: http://evelinas.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback