anna ternheim

en vän presenterade mig för anna.. annas låtar kommer alltid ta mig tillbaka till vintern 2007. när lyckorus och gråtattacker låg nära inpå dygnet runt. det känns som en evighet sen men ändå så nära. varför är det alltid så med låtar, dofter, platser.. det går inte att förtränga.

- eller så vill man inte
.





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback