uniQue

idag är en sån dag som jag bara har velat stoppa huvudet under täcket. jag är inte alls glad idag. brukar vanligtvis inte skriva om mina deppdagar här i bloggen, det här ska vara en positiv blogg med massa energi och glädje. men såklart som ni förstår är jag ingen robbot, och idag brast allt. jag känner mig tom och otroligt nervös för kommande saker, förändringar och andra aktiviteter jag ska börja med imorgon. man blir otroligt mentalt handikappad av att vara sjukskriven under en såhär lång tid och jag är riktigt imponerad av mig själv att jag står på benen idag efter det jag varit med om. ni som följt bloggen vet vad det är ni andra får rota i arkiven (; jag är rädd för att misslyckas, jag har så himla mycket mål och drömmar som jag vill göra och uppnå och bara tanken på att det faktiskt är NU som jag ska ta första steget in i det riktiga livet skrämmer mig. jag trycker bort känslan ofta, men ibland måste man få låta sig själv känna efter. idag har varit en sån dag. som jag vill säga "jag vill inte, jag vill inte, jag vill inte" då jag undrar varför jag spenderar timmar på den här bloggen?! varför? varför gör jag inget annat? jag älskar den här bloggen, missförstå mig inte men att bara sitta och skriva om mina drömmar tar mig ingenstans. nu måste jag lägga drömmarna på hyllan och rikta in mig på målen istället, för ska jag ha den där utbildningen, det där jobbet, det där huset och dom där barnen så är det bara att ta tag nu. känslan av att stå och trampa har jagat mig i tre år nu,. vad väntar jag på. jo! jag ska sova, sen imorgon, då. jag är lite halvt peppad. ska göra mitt bästa för att muntra upp mig och det ska gå, det gör det alltid annars, så varför inte den här gången?

jag är en otroligt positiv person som gav livet en chans fast jag gång på gång gick in i väggen av motgångar. en sak har jag lärt mig under mitt 23 åriga liv.. - låt ingen sänka dig, låt ingen ta ifrån dig tron på dig själv och tro alltid på dig själv. det är ditt liv, din tid och du bestämmer precis vad du vill göra. jag vet vad jag vill göra och det är inte att slösa bort mitt liv på att må dåligt. en dag räcker. en dag då och då. men inte som för några år sen när allt var nattsvart dygnet runt. nu har jag lättare att resa mig upp, nu orkar jag mer. ingen lyckas om man inte tror på sig själv och tron på mig själv har jag, för jag har tagit mig upp, fast jag har ramalt och slagit mig år efter år. och jag står upp. jag är stolt!

"om du inte tar nästa steg, kommer du stå på ett ben resten av ditt liv"

---