uniQue

sitter uppkrypen i fåtöljen och ska snart tvätta av sminket, börjar bli trött, bra, för imorgon ska jag upp och åka till lyra och ha coach möte! jag är helt upp och ner i mitt humör just nu. gråter för ingenting och känner mig allmänt upp och ner. det är så himla mycket förändringar och jag försöker klara allt, men det faller, och jag faller, och kämpar mig upp igen, och även fast jag har mina upp och ner gångar nu så vet jag att efter regn kommer solsken, så är det alltid! allt blir alltid till det bästa. men mår man aldrig dålig, ja, då kan man inte heller uppskatta de lyckliga i livet som faktiskt är värt att få uppleva på riktigt! jag tar vara på alla lyckoögonblick och försöker och har börjat mer och mer att undvika det som faktiskt får mig att inte må bra. utrensningar har jag haft innan och när känslorna och psyket säger ifrån, då är det dax igen.

alexander är min klippa, han finns alltid, i vått och torrt. så viktigt att aldrig ta sånt där för givet. hur fin och bra han faktiskt är att ha nära i sitt liv. tack för allt du alltid gör för mig. tror, eller jag vet, att ingen annan skulle göra så mycket för mig som du gör. du är snäll rakt igenom och det är som mamma säger, jag kommer aldrig få en bättre man i mitt liv än dig! förstår inte hur du orkat med mina upp och ner gångar de här 3,5 åren jag funnits i ditt liv. men enligt dig är jag kärnan till all lycka. jag citerar "Du är kärnan till allt. När du kom in i mitt liv föll allt på plats. Jag hade ingen aning om vad jag skulle befinna mig när jag var 25, 30. Men sen du kom in i mitt liv blev allt klarare." jag älskar dig för att du är du, för att du inte är så som resten. för att du uppriktigt och ärligt säger vad du känner, och framförallt för att du älskar mig. det har du bevisat så mycket nu. flera gånger om. och vad som än händer, så kommer du alltid vara min största kärlek. Du är lika vacker på insidan som du är på utsidan.

jag är så otroligt glad för att jag och my är så nära. vi hörs dagligen, hon älskar mig, precis så som jag är, jag behöver aldrig vara någon annan inför henne, och hon behöver aldrig vara någon annan inför mig. hon finns där. även fast hon är hundratals mil ifrån mig, så är hon så nära. jag älskar henne mer än vad jag trodde att man kunde älska en vän. och det får hon veta dagligen. varför spara på ord till någon som man verkligen uppskattar? uppskattar jag, då visar jag det! och gud vad jag uppskattar den här människan, som en vacker ängel som lyser upp gråa dagar, som gråter med mig när jag inte mår bra, som kramar mig när jag behöver en kram och som skrattar tills vi får magknip när vi delar lycka. hon är mitt stjärnströssel.

jag har slutat helt med mina antidepresiva mediciner nu. har gått från 100g som är väldigt mycket, trappat ner i ett år och nu har jag slutat helt. man måste trappa ner jätte sakta, annars blir det inte helt bra. därav mitt känslosvängande humör. kroppen måste bara lära sig att ta hand om sig själv nu. och jag gråter mer än gärna. och sen ser jag fram emot att torka tårarna och le igen. nu är det tårar, arg, bitter, glad, skratta, gråta, grubbla.. ja inom loppet av några minuter. "hur mår du nu?!" kommer alexander och frågar med ett oroligt uttryck (: och mitt svar blir "just nu är jag jätteledsen, men om ett tag kanske jag är glad igen.. eller arg" jag vet inte. phu. härda ut. sen så! jag vägrar att leva mitt liv i en medicin bubbla. har ätit så mycket mediciner, och nu är jag helt fri. lättnad!

nu ska jag sova! det är ju trots allt en dag imorgon också (:

sov så gott alla underbara där ute. hoppas ni vaknar upp till en bra dag imorgon! puss&kram.

---