9 saker om filifjonkan

jag är verkligen ingen bokmal, jag har läst ut en bok i hela mitt liv och den var tunn vill jag lova (: jag har dyselexi. det går bra (bättre nu) att skriva, men många gånger får jag gå in på nätet för att kolla hur ord stavas. och det här med att läsa. det går väl sisådär. ord hoppar och bokstäver slängs om. så jag satsar på muntligt teoriprov när jag ska köra upp och använder mig av röststyrt program på datorn när jag pluggar till körkortet.

jag är en rutinmänniska och mår riktigt dåligt när rutinerna faller. behöver alltså dagliga rutiner för att må bra uppe i skallen.

jag är allt eller inget människa. kan bero på min diagnos borderline som oftast ger ett svart vitt tänkande. antingen så älskar jag en människa/plats/djur/sak eller så hatar jag. okej hata är att ta i, men jag ogillar väldigt starkt. så människor som jag tycker om höjer jag till skyarna och öser över kärlek och bekräftelse och omtanke.. och ja..

jag har en hemlig dröm om att få inreda en lägenhet i alla möjliga färger, kitsch, loppis möbler, gamla design klassiker.. ja ett typ 50-tals hem. jag blir så glad av färger och tror att man mår bra av att ha mycket färger omkring sig.

jag älskar att handla smågodis för det ger mig en myskänsla från när jag var liten och jag och mamma hade fredagsmys hemma. men jag tycker inte direkt om godis, så oftast köper jag enorma mängder, men äter en eller två bitar.. och i skafferiet finns det en del avdankade godispåsar så att säga..! (;

jag är ingen tjej på riktigt.. alltså jag tycker inte direkt om blommor och smycken, skor och handväskor. alltid tyckt bättre att ha killkompisar (ta inte illa upp tjejer jag älskar att vara med er också) men killar är mer okomplicerade och säger alltid vad dom tycker och tänker och snackar inte alls lika mycket skit som tjejer. jag har alltid lekt med bilar när jag var liten, mamma klädde mig ofta i killkläder och jag är mer en "grabbtjej" än "tjejtjej" så ja, ni skulle bli förvånade om ni såg mig på stan med högklackat och en liten handväska... när min mamma var hos samma medium som jag besökt så trodde hon att mamma hade en son, och det visade sig sen vara för att hon såg en stark och stabil individ som inte föll för mycket.

jag blir mer ledsen när ett djur skadas än när en människa skadas. jag är djurvän ut i fingerspetsarna och har så jäkla dåligt samvete varje gång jag råkar trampa på tex en liten snigel (händer ju en del på natten när man ska gå på dass på landet) sen ser jag sån oskyldighet i djur. och ja människor är många gånger som vargar. trampar över lik för att komma dit dom vill. hu.

jag är ofta den som mina vänner och familj vänder sig till när dom mår dåligt och behöver prata, och jag ser det som en komplimang. är glad att människor känner att dom kan anförtro sig till mig och att dom vill öppna sig. det glädjer mig, för då får jag ju hjälpa till att få andra att må bättre vilket jag vill jobba med. så att te.x hjälpa och ge råd till er (många som mejlar med mig som läser bloggen) är guld värt för mig. det får mig att känna mig nyttigare på något sätt.

många av mina vänner kallar mig för filifjonkan. söker man på filifjonkan på wikipedia får man en beskrivning på varför, hur dom uppfattade mig för några år sen. därför är många av mina alias på nätet just filifjonkan.









Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback