20100720

idag släppt det, all oro, all ångest, alla känslor. den 20 juli 2010, 48 dagar efter att vera somnade in i min famn så fick jag hem hennes urna. när jag pratade med tjejen som sa att jag fick ta hem henne. då släppte allt. jag kunde inte prata, jag bara grät. har gråtit så mycket idag, det var mer verkligt nu. vi skulle inte åka och hämta mysiga lena vera, utan en träurna. men tro mig, det blev varmare här hemma, redan när vi satt oss i bilen blev det varmt. en värme som spred sig igenom bröstet, ut i kroppen, upp i ansiket och bildade ett leénde där bakom alla tårar som rann. hon är hemma, min älskade älskade vera är hemma och ni ska bara veta vad det betyder för mig. mer än ord kan beskriva. <3

vi köpte en tårta lime cheesecake från gateau och köpte ett tackkort. där skrev jag ner hur mycket jag uppskaddade hur dom varit mot oss. och jag fick nästan tjejen i kassan på djursjukhuset att börja gråta, hon blev rörd sa hon. och jag vet att hon vet hur mycket det här betydde för mig! jag skakade när jag fick vera i mina händer. hon fick en stor kram, tårta och kort och tack. sen åkte vi ut till sjön här i närheten, satt på ett berg och såg ut över vattnet och höll i uran. idag är jag glad. mycket blandade känslor, men jag är glad. helare skulle jag säga. det där hålet som hon lämnade efter sig känns plötsligt lite mindre och ikväll somnar jag tryggare. för nu är du hemma. <3 exactly where you belong!



du kommer alltid att bo i mitt hjärta vera. ingen har någonsin berört mig så mycket. att jag fick lära känna dig är en av de bästa och finaste stunderna och åren i mitt liv. du gör mig stark. och du är med mig varje dag. och det märks. jag älskar dig!

 

ska fästa en bild på dig på locket, och pyssla din urna fin. den ska se ut som en prinsessa precis som du var. den ska bli rosa i olika nyanser, med fint glitter och fina pärlor och ditt födelse och dödsdatum på. sen ska jag begrava dig vid ett fint träd på något fint ställe. du ska bli begravd med din favoritleksak och en nalle. så du slipper känna sig så ensam.



Kommentarer
Postat av: Doris

Gumman jag blir jätterörd och gråter så fint du skriver! Du är verkligen världens bästa kattmamma :*

2010-07-21 @ 02:45:03
Postat av: J e n [fotografi] - Hobbyfotograf i Västervik

Åh hjärtat! Jag är så ledsen att hon inte finns med dig längre på samma sätt som innan.. samtidigt som jag blir så glad när jag läser den här texten för nu vet jag att det finns fler sanna kattvänner där ute <3 Vi måste prata snart vännen! Puss

2010-07-21 @ 04:47:33
URL: http://piecesofjen.blogg.se/
Postat av: pyrah

Känner igen känslan så väl i det su skriver, kände likadant. Det var en stor lättnad för mig att få hem urnan, men som du skriver så känns allt mer verkligt då. Vera finns med dig hela tiden. Många kramar

2010-07-21 @ 13:17:12

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback