tvättning pågår
äntligen en ledig kvällstid i tvättstugan (: skönt att slippa stressa.. och skönt att få allt rent. medans maskinerna är i full gång så lagas det vanlig hederlig köttfärsås här hemma med spaghetti. gott! jag är hungrig. köpte en frukt drink på pressbyrån innan, med mosad frukt.. inga tillsatser. hjälp blev toabesök. 
farlig dricka om man planerar att vara ute. höhö.
efter jobbet blev det en runda i centrum hittade ett par jättefina jeansleggings som är stentvättade och svartgråa i grunden, tighta som fan, och ja jättefina. satt som en smäck!.. och det var tur att jag köpte xs för jag var på dom i medium först och dom kunde jag dra upp precis under tuttarna typ. inte så hett kanske.. men xs satt bra! mmm.
det är svårt att tvätta klänningen jag hade på mig när vera dog. den har jag ju haft henne på i famnen. hade hon inte kissat på mig så hade jag nog aldrig tvättat den och jag vet inte om jag vill det ännu. känns jobbigt. usch allt är jobbigt med det här. jag är som manisk. samlar päls, kan inte tvätta, kan inte fungera, ledsen, usch. imorgon har hon varit i katthimlen i två veckor. känns som en evighet. och jag känner mig bara låg. ihålig och låg. hade verkligen behövt henne, krama henne, pussa på hennes lilla nos och borra in ansiktet i hennes duniga varma päls. hon hade en sån speciell doft i pälsen, och så luktar inte alls pälsen som jag tog från henne på djursjukhuset. den luktar sterilt och hårt. jag saknar hennes mjuka doft. usch nu gråter jag igen. heeemskt. behöver verkligen någonting att muntras upp av. känns som vad jag än gör så blir det inte bra. aj. det kommer ta tid att sluta vara ledsen.. om jag någonsin slutar. men man går ju vidare på nått sätt. även fast det känns så overkligt nu.
jag försöker göra det bästa av tillvaron, av vardagen, av tiden. lyssnar mycket på mindfulness och försöker aktivera mig. jag och mamma ska på gröna lund snart bla. och det ska bli jättemysigt. tack <3 och snart kommer my. då ska vi bo i bostadsrätten själva när hon är här och ha supermysigt! tror nog det blir gröna lundbesök med henne med. shopping, fika, bio, myskvällar, filmkvällar. och i helgen ska jag och helena ha tjejdag/kväll. så jag har att göra. ska njuta av en hel månad ledighet. verkligen göra det bästa av det här.
ska hjälpa till med maten nu och sen vandra ner i tvättstugan och fixa! sen blir det en lugn kväll för som vanligt är jag trött. imorgon ska jag till hälsokost och shoppa uppåtprylar. ^^ vi hörs sen! ha en mysig kväll nu, puss&kram.
idag.. blommig klänning från h&m.
2010-06-15 
20:04:59
Jag har läst din blogg länge men inte kommenterat förr. Jag förstår att det är olidligt utan Vera, jag har själv älskade husdjur, men för oss läsare låter det som om du är mer ledsen över henne än svärfar? Du har nämnt hans bortgång en endaste gång, sen inget mer. Tycker inte din mans anhöriga som läser bloggen att det är lite konstigt? Jag önskar dig all lycka till i sorgearbetet, Vera var en otroligt vacker katt och det är rent ut förjävligt det som hände! Styrkekramar söderifrån!
Nu så har jag lagt till dig också på msn, hoppas vi är där samtidigt snart :)
Tänkte på en annan sak.. du skrev att ni skulle till uppfödaren sen när Veras syster får ungar. Jag tror att även om du ju aldrig kan få en Vera igen, så tror jag att det ändå kan skänka en liiiten tröst att ha en del av henne kvar, för det blir det ju iom att de är släkt. Dessutom har det ju då gått 8 månader (eller nåt sånt, om hon skulle få ungar om 5) och då tror jag heller inte känslan av att du ersätter henne finns där på samma sätt. Jag tror det kan vara bra iaf! :)
Kramar i mängder!!
mallan: va glad jag blir att du kommenterade nu då. ibland vet man ju inte vad man ska skriva som sagt.. och jag skriver ju mest bara om min vardag. av respekt så lämnar jag min svärfar utanför min blogg, det är en öppen blogg på nätet och jag kan skriva om min katt för hon är ju min, men vi sörjer min svärfar utanför bloggen. internet kan bli så himla ytligt och jag vill inte att det ska bli det. låter det galet eller ganska självklart? hur som helst. sörja gör vi varje dag och jag har bara helt enkelt valt att lämna det utanför bloggen. visste inte ens om jag skulle skriva alls vad som hänt med tanke på hans familj. alexander blev glad att jag nämnde det, men han ville inte heller att jag skulle lämna ut för mycket. så av ren respekt. och hans familj vet hur ledsen jag är. bloggen är bara en 10del av mitt riktiga liv. och så vill jag att det ska fortsätta :) tack för styrkekramarna!!