uniQue



varför har det varit så himla motigt att sitta här de senaste dagarna? jag vet inte alls faktiskt. ska inte skylla på att det kommit överdrivet mycket imellan, men ja, jag vet inte.. har bara inte haft tid? eller jo, ork kanske? hur som helst. jag har hittat mig själv lite mer. badad varje dag med underbart doftande badbomber, jobbat, suttit och bara varit, lyssnat på meningsfulla texter som når hjärtroten, tittat in i tusentals levande ljus, gömt mig under en filt med en eller två eller tre katter, vågat visa min skörhet, gjort som mia törnblom och vågat erkänna mina brister. när man erkänner dom kan man börja se andras behov, och även lära känna sig själv bättre. brister har vi alla. man får helt enkelt göra så gott man kan med att göra dom charmiga.. eller iallafall älska sig själv och dom iallafall. allt dåligt går att träna bort. är det inte så. man måste väl bara lära av sina misstag innan man kan bli mer erfaren. i guess.. bara tankar.

dagarna har varit bra. lite upp och ner i mellan åt och det är då dom underbara man har runt omkring sig som finns där. det har blivit mycket ensamtid, mycket grubbleri. mycket tankar och funderingar. som att jag är ett steg närmare att bli hel. helare innan, men nu känns det helt. någon centimeter kvar. sen är det inte bara ihop lappat med gulliga plåster, ja jag pratar ju såklart om alla titthål i själen. nu är det lagat på grunden. jag behöver dyka djupt ner på botten slå mig, för att kunna resa mig upp igen, borsta av mig och sakta med säkert, det kan ta tid, men då blir det bara mer på riktigt.. bli hel igen. never ever give up!

när jag faller, känns det som om att världen försvunnit under mina fötter och i nästa sekund har det aldrig varit underbarare. min diagnos är ibland inte alls så lätt att handskas med. det är lixom ingenting jag kan rymma ifrån. varje dag förföljer den mig. i vått och torrt. det enda som jag inte är rädd att förlora stannar hos mig. tänk om jag kunde få uppleva frihet från den. bara en stund, ett ögonblick. trots allt så vägrar jag att ge upp. alla har ju den där ansvaret att må bra, att ta ansvar över sig själva. mår du bra idag? det är du i första hand som ska se till så du gör det. och det var väl någonstans mellan all bekräftelsesökning för att må bra, och kaos och upp och ner som jag kom på att jag bara kunde vända mig inåt och ge mig själv en lycka, en lycka som var starkare, ärligare och finare än vad någon annan någonsin kunde ge mig. älskar du inte dig själv kan du aldrig älska någon annan. en sak jag har jag lärt mig, jag kämpar. sålänge jag trott eller tror på det jag kämpar för kan jag kämpa tills jag står utmärgad, mörk under ögonen, sliten och trött, men kämparkraften den sitter i. oavsett vad. vill jag komma någonstans, då gör jag det. att jag har den egenskapen har gjort så jag är här idag, folk är förvånade över att jag orkat genom allt. men det är jag som blir förvånad. för mig har och är det så självklart att kämpa för sig själv, för det man tror på och dom man älskar. och det gör jag tills någon ber mig sluta. mig själv därimot kommer jag kämpa för livet ut.

jag borde verkligen sova. kroppen sover redan och hjärnan är på god väg. och jag känner att min grubblarhjärna måste få paus. vila, vila, vila. imorgon jobb igen. men vi hörs imorgon. imorgon känns det som en bloggdag.

en sak eller två som gör mig glad av att tänka på; jag och mamma ska den 20 oktober gå på opera på kungliga operan! (har aldrig varit på opera men gud va häftigt!) och sen ska vi på julkonsert den 2 december i globen,. men min favorit tv-profil som är värd (: hans som jag pratade i radio om pussar och kärlek när jag var 5 år.. mark levengood. mysigt va!

nattipuss! <3





Kommentarer
Postat av: Doris

Gumman jag imponeras stort och beundrar dig och din styrka! Du är bäst!

2010-09-22 @ 03:08:23
Postat av: Petra

Gumsan gumsan fina Du! Jag tänkte faktiskt senast igår på hur det var med dig! Så längesedan jag såg dig på bloggen. Önskar jag kunde pigga upp på något sätt. Finns här! Dina ord tyder på en enorm inre styrka trots allt. Du styrker inte bara dig själv, oss andra med.



Kram

2010-09-22 @ 08:57:48
Postat av: Kuno

Opera är grymt häftigt ja! Vilken föreställning är det ni ska se? Och Mark Levengood är så härlig ja, och kaninen Pepsodent morot morot. Vilket fint inlägg du skrivit, och så jättesöt bild på dig!

2010-09-22 @ 12:12:38
Postat av: J e n [fotografi] - Hobbyfotograf i Västervik

Kram

2010-09-22 @ 18:28:34
URL: http://piecesofjen.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback