det där med normer och vad som är rätt och fel i samhället

Hej Fanny!

 

Jag har läst din blogg i många år, men är tyvärr hemskt dålig på att kommentera normalt sett. Dock skulle jag vilja göra ett litet inlägg här nu, som kanske kan betraktas både som ros och en något snällare variant av ris.

 

För det första vill jag säga att jag tycker det är fantastiskt att du känner så som du gör för din kille och att ni är lyckliga tillsammans. Du verkar vara en person som gör mycket för att vårda ett förhållande och hålla gnistan vid liv och det ska du ha en stor eloge för, då det är allt för vanligt att folk lätt börjar glömma bort allt det där de såg hos varandra från början efter ett tag.

 

Men jag känner också att jag reagerar lite på hur ni uppfattar hur andra ser på er något ovanligt snabba fart i förhållandet. Om det är negativa kommentarer från personer ni inte känner (och du känner givetvis inte mig heller, så hur mycket du vill ta del av det jag skriver nu är givetvis upp till dig)så tycker jag kanske inte att ni ska ta till er för mycket. Men å andra sidan är det ju ett faktum att ha varit gift två ggr vid 25 års ålder och att gifta sig redan efter en månad är ganska ovanligt här i Sverige. Att du dessutom går ut ganska öppet med din borderline, vilket kan kännetecknas av extrem tillgivenhet till en människa och impulsivitet (jag har själv drag av borderlinepersonlighet även om jag inte har störningen), kanske gör att människor runt omkring er reagerar lite på att ni har så bråttom. Kanske det finns en viss välmening och oro bakom negativiteten hos andra? Jag vet själv att det kan vara svårt att märka skillnaden emellanåt.

 

Hoppas du inte tar det här som någon form av kritik, för var och en äger alltid i slutändan rätten till sina egna livsval, men jag ville ändå bara skriva för att skänka en liten eftertanke om hur omgivningen kan se på det.

 

Men främst av allt önskar jag er all lycka till med planerna och framtiden!

 

 


 

 

caroline: jag tog det inte fel alls. men många som jag diskuterade med min bästa vän helena lever efter hur vi borde leva, för det är så samhället har lärt oss att leva. jag lever så att jag mår bra, och jag har alltid ända sen jag var liten alltid gått min egen väg och lyssnat på mig själv. att gifta sig två gånger innan man fyller 26 må vara konstigt i mångas ögon! och jag dömmer inte deras tankar och inställning till det, men enligt mig har inte samhället och dess normer några som helst rätt i att säga vad som är rätt och fel. det som inte är vanligt det blir konstigt för många. men istället för att tänka på vad som borde vara rätt och fel, för att samhället och de flesta säger att det är rätt och fel. så tycker jag att alla måste förstå att alla är olika, vi växer upp under olika förutsättningar, vi utvecklas alla till olika individer och man måste förstå att det som kan vara jättefel för andra kan vara hur rätt som helst för mig. att lägga energi på att dömma och försöka ändra en annan människan åsikter och planer, känns för mig ganska onödigt och bortkastat med tid. jag förstår dina tankar och jag vet att många tänker som du gör. Men tänk va samhället skulle vara tråkigt om alla var exakt likadana. Jag är tvärtom jag beundrar och ser upp till människor som vågar sticka ut och göra sin grej istället för att följa med alla andra för att man är rädd för vad folk ska tycka och tänka. jag var inte lycklig i mitt förra äktenskap och jag tänkte på mitt välmående istället för vad andra skulle tycka och tänka om jag skiljde mig. samma sak med mitt nuvarande, för mig och sebastian känns det helt rätt, trots den korta tiden, och istället för att lyssna på vad som är "rätt och fel" så lyssnar jag på det som är rätt och fel för mig. att människor jag inte har nära mig har åsikter rör mig inte i ryggen sålänge man inte är medvetet elak. därimot så har jag aldrig frågat om folks åsikter och kommentarer, visst är det nyttigt att veta om vad folk tycker och tänker, men det drar ner oss väldigt mycket när man får mycket negativ kritik och "det där kommer aldrig att hålla när ni går in i det här så fort" samtidigt som allt det där får oss att bli starkare tillsammans och bli ett bra team (: det som gör ondast är väl när ens nära och kära, ja till och med familj är imot beslut som man tar och vill genomföra, för familjen och nära vänner betyder såklart mycket. även fast vi alltid genomför det vi vill för oss, så vill man på något sätt att ens nära ska tycka om det man gör och vara glada för vår skull. det är det jag menar. folk får gärna tycka och tänka men någonstans i allt måste även dom förstår att vi blir ledsna. sen att jag har borderline är såklart ett faktum som man ska väga in, det håller jag med dig om. jag kan bli upp över öronen förälskad på noll tid och vara väldigt spontan av mig. men oavsett diagnos så känner jag att varför inte om det känns bra? ska jag behöva gå runt och vänta hela livet på att det eventuellt inte blir bra pga av min borderline? jag vill leva istället för att vara rädd för att leva och är det att leva när man aldrig vågar..? jag vet inte. inte enligt mig. man måste våga för att vinna och man måste ta nästa steg för annars kommer man stå på samma ben hela livet. vi är så himla fega i sverige och för att jag fått en diagnos som numera är avskriven i mina papper så vill jag kunna leva. och inte bara sluta leva för "tänk om" för tänk om inte. tänk om det blir hur bra som helst. det kan gå illa visst, det kan det i alla perioder i livet, ingen kan förutspå det, men tänk om det går hur bra som helst och vi blir hur lyckliga som helst. hur ska man kunna veta om man aldrig vågar pröva? det har gått fel fast jag väntat länge, det gick galet i mitt förra förhållande trots att vi väntade, vem säger egentligen att tid är det bästa? ja vem säger det.. jo samhället. men jag vill inte leva efter konstens alla regler, jag vill leva efter mina egna värderingar och min egen magkänsla.

 

ps. tack för att du tycker att det är fint att vi är kära :) och även för din kommentar

 

 


 


Kommentarer
Postat av: anna

jag tycker också att det är fantastiskt kul att du och S hittat varandra och blivit ett sådant radar par på kort tid... men vad jag inte kan förstå riktigt är att du vart så olycklig i ditt förhållande/äktenskap med A, och ändå aldrig gav oss "läsare" en enda vink av det.. så man kan ju känna lite att allt kanske inte är SÅ bra med S heller då eftersom det är samma bild man får som med A...

Fast du behöver absolut inte svara och du ska inte ta illa vid dig. Vill bara ge dig en sida av hur jag ser på det.



Lycka nu till med giftemålet och detta äktenskap, och hus köp!



kram

/Anna

2011-01-30 @ 22:14:11
Postat av: Tessan Alicias mamma

Så fint skrivet gumman!

Jag läser din blogg dagligen och jag blir väldigt glad att du är så stark, jag önskar att jag också kunde vara så stark som DU! Jag är glad att du är så lycklig med Sebastian även fast jag i början tyckte att det kanske gick lite väl för fort, men nu förstår jag hur du känner och det är ju självklart att man ska fortsätta kämpa! Man ska inte ge upp kärleken, den kommer åter igen och jag är glad att du har funnit en bra kille i ditt liv som stöttar dig och finns där vid din sida oavsett vad som än händer. Jag är glad för eran skull och vad ni än gör; Lyssna aldrig på negativa och elaka kommentarer för det är ingen annan som kan leva livet åt er än er själva! Ta vara på varandra. Älskar dig gumman <3

Puss på dig finaste Fanny

2011-01-30 @ 22:37:53
URL: http://youremyangel.blogg.se/
Postat av: Madeleine

Hej...

Jag kan förstå och hålla med om den kommentar du fick av denna tjejen. MEN jag har lärt mig,att man lever bara en gång,livet kan förändras på bara några sekunder till det sämre,därför tycker jag att man ska satsa,man ska ta för sig. Jag var sån förr att jag vågade inte,för då skulle folk tro man var lustig osv,skit samma,de har ingen aning om var nånstans man är i livet,eller hur ens liv faktiskt ser ut. Allt kan gå så snabbt,på bara några sekunder. Så lev o njut,ta vara på det som finns här o nu. För det är DET som spelar roll,o det är DET som får en att växa o må bra som människa.

Många varma kramar <3

2011-01-30 @ 22:57:04
URL: http://glitterdockan.blogg.se/
Postat av: Doris

Utifrån normer om att ta det försiktigt för då mår man bra, så gör du ju "fel". Och då finns det faror. Och för många är det kanske bäst att göra så, vara försiktig.



Men jag förstår vad du menar om att slå hål på det, riskera att bli sårad, men LEVA. Man är inte sjuk bara för att man inte lever enligt normen, det är inte fel på ens personlighet som i en störning bara för att man lever lite mer intensivt.



Fanny, så länge du klarar av det du ska klara i livet som att försörja dig och ta hand om dig och dina kära tycker jag du ska vara precis så spontan du vill! Det verkar ju göra dig lycklig.

2011-02-01 @ 23:16:34

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback