eko men ändå helt komplett.
en text värd att lyssna på.
Det ekar i vår mysiga etta som vi lämnar om några dagar, precis som det gjort i mitt bröst. jag kände trygghet i själen här i den här lägenheten första gången på mycket mycket länge när vi klev innanför dörren när jag gick hand i hand med sebstian i vintras och var varm i hela kroppen av hans kärlek, trots att kylan bet i kinderna. en fast punkt efter mycket länge där jag kunde slappna av efter en jobbig seperation och mycket flyttande hit och dit. jag satt tidiga mornar med tusentals levande ljus omkring mig och lyssnade på joshua radin och tittade på julkalendern och var lycklig så jag blev tårögd gång på gång. efter mycket letande hade jag äntligen hittat hem och kunde slappna och av bygga upp mig själv igen. han gav mig andrum till mina tunga andetag, utrymme till att få vara mig själv fullt ut, ta plats och ha min egen åsikt som respekterades fullhjärtat och mer därtill, älskad på ett sätt som jag bara trodde var möjligt på film, avgudad och behövd, precis som jag behövde honom. jag hade hittat hem, hem till hans varma famn. hem till mig själv, en helhet som inte alltid funnits där, men dök upp helt med honom. vi väljer vårt liv, vi väljer hur många utmaningar vi vill ta oss an, vi väljer vilka människor vi vill ha i våra liv, vilka hinder vi sätter upp för oss själva, hur mycket vi tror på den där inre styrkan, hur mycket vi vill förändra och förbättra. ingen annan än du själv sätter upp dina gränser, tänk att det ska krävas så mycket elände för att man ska inse vikten i att verkligen ta vara på livet. inse hur stark man verkligen är. och leva i stunden istället för att rusa för att nå något som alla kallar lycka, när lyckan finns precis här runtomkring. ibland måste man bara skrapa lite på ytan.
jag väljer dig.
Det ekar i vår mysiga etta som vi lämnar om några dagar, precis som det gjort i mitt bröst. jag kände trygghet i själen här i den här lägenheten första gången på mycket mycket länge när vi klev innanför dörren när jag gick hand i hand med sebstian i vintras och var varm i hela kroppen av hans kärlek, trots att kylan bet i kinderna. en fast punkt efter mycket länge där jag kunde slappna av efter en jobbig seperation och mycket flyttande hit och dit. jag satt tidiga mornar med tusentals levande ljus omkring mig och lyssnade på joshua radin och tittade på julkalendern och var lycklig så jag blev tårögd gång på gång. efter mycket letande hade jag äntligen hittat hem och kunde slappna och av bygga upp mig själv igen. han gav mig andrum till mina tunga andetag, utrymme till att få vara mig själv fullt ut, ta plats och ha min egen åsikt som respekterades fullhjärtat och mer därtill, älskad på ett sätt som jag bara trodde var möjligt på film, avgudad och behövd, precis som jag behövde honom. jag hade hittat hem, hem till hans varma famn. hem till mig själv, en helhet som inte alltid funnits där, men dök upp helt med honom. vi väljer vårt liv, vi väljer hur många utmaningar vi vill ta oss an, vi väljer vilka människor vi vill ha i våra liv, vilka hinder vi sätter upp för oss själva, hur mycket vi tror på den där inre styrkan, hur mycket vi vill förändra och förbättra. ingen annan än du själv sätter upp dina gränser, tänk att det ska krävas så mycket elände för att man ska inse vikten i att verkligen ta vara på livet. inse hur stark man verkligen är. och leva i stunden istället för att rusa för att nå något som alla kallar lycka, när lyckan finns precis här runtomkring. ibland måste man bara skrapa lite på ytan.
jag väljer dig.
2011-06-25 
14:51:38
Kommentarer
Trackback