uniQue

Nu är det äntligen påväg till varmare tider gott folk! Även fast jag älskar alla våra årstider så är den där perioden efter jul och nyår och tills våren kommer ganska tradig (;

Jag var och pratade med en kurator idag på morgonen. Det behövdes. Jag är medveten om att jag kan vara en sån mamma som aldrig går tiden ut. För er som inte vet så kom Hector i vecka 29+4 och det tog på mig. I oktober när han egentligen skulle kommit gick jag och väntade på att han skulle komma. Jag visste ju att han var här, inte så. Men omställningen med alla hormoner och all omställning med att bo på sjukhuset i 3,5 månad.. Det bar tufft helt klart! En rädsla som smyger sig på i mellan åt. Jag är i vecka 16 nu imorgon och om hon kommer i Sanna vecka är det drygt 13 veckor kvar. MEN man ska inte oroa sig i onödan. Men ni förstår säkert. Sen har det varit mycket dem sista tiden, jag tar ju inte upp allt här, men ni fick se en liten del av en kaotisk tillvaro med oförståelse och anklagelser. Jag vill bara leva, leva och må bra. Och när människor hela tiden pickar på tillvaron man kämpar för att få till då får man sätta ner foten. Ta tag i det som gör så man inte mår bra helt enkelt. Jag mår bra i mig själv - vet precis hur jag ska bete mig och agera. Men vissa saker som kommer utifrån är omöjliga att påverka. Jag har iallafall gjort det som känts bäst för mig, har inga människor runt mig som snor energi, pratar när det snurrar tankar, hittar på saker som gör mig glad och ger aldrig upp. Jag är en grubblare på gott och ont. Men det är jag. Och jag är precis som jag är. Alltid. Oavsett vem jag än träffar eller umgås med så är jag mig själv. Det var hur som helst skönt att prata med henne. Även fast jag numera har svaren på allt inom mig så är jag en sån som behöver dela med av det som snurrar. Man kan fråga om råd av andra, men ingen känner dig så bra som du gör - eller hur. Har man outredda saker så är det enklaste och bästa rådet att titta inåt. Sluta lyssna på vad andra tycker och tänker. För i slutändan vet du och endast du det där svaret som är bäst för dig. Det behöver inte vara mer komplicerat än så. Det är så jag lärt känna mig själv så bra. Jag står med båda fötterna på jorden och fick växa upp tidigt. Är en som har en tung ryggsäck, den kommer följa mig livet ut, men sen är det mitt ansvar att göra det bästa av allt som är här. Att veta att jag är den som får komma på allt. Och dit kom jag för ett par år sen. Det är så skönt! Att hitta sig själv, vara sig själv och fullkomligt skita i andras åsikter. Folk tycker och tänker mer än dom borde. Men sen är det upp till dig om du vill lägga tid på att lyssna eller faktiskt som vi lyssna på oss själva - alltid!

Ikväll kommer Ann till oss och stannar till söndag! Saknar henne! Det gör jag alltid! Hon känner mig, vet precis hur jag fungerar och är. Syster! När jag var 13 tog hon mig under vingarna och har gjort det sen dess. Ska bli riktigt riktigt mysigt att ses! Och på söndag jobbar Jag 14-20. Ob 100% gillar!

Nu hem och städa lite och njuta av det fina vädret. Fika på trappen och mysa! Jag har världens bästa make och son! <3