uniQue

En sak jag märkt när jag stannat upp i allt som mest går på rutin numera är att man lätt tappar bort sig själv och framförallt varandra när man har småbarn. Vårt förhållande har sen dag ett haft omtumlande motgångar, men älskar man varandra så lyckas man på nått sätt gå igenom det där tillsammans. Visst bråkar vi som alla andra och har olika åsikter vilket jag är glad för. Som Sebastian sa så är det bra att få två sidor av någonting, då kan man ju ta det bästa av båda och slå ihop. Han är smart min kärlek! Jag är glad att han står upp för det han vill, det måste vara det värsta som finns med en partner som alltid säger "välj du.." Men trots upp och ner gångar, extremt snabba satsningar, två täta graviditeter, och lite tid bara han och jag så älskar jag honom mer och mer för varje dag! Han är ju den jag vill uppleva allt med! Jag såg på "efter tio" idag.. Där pratades det om folk som målar upp luftslott på sina bloggar och får andra att känna sig mindervärdiga. Jag är nog tvärtom, jag glädjs åt andras lycka och framgång! Sen förstår jag lika väl som ni gör att man aldrig i en offentlig blogg skulle näcka helt och hållet för allmänheten. Någonstans räcker det med att man vet att andra har en ibland väldigt grå vardag och allt inte alltid är rosenrött och glittrigt som man ofta om. Men sen har vi skillnaden på vad man väljer att göra med den där gråa vardagen.. Vi tänder upp ljus, tänder en brasa, kryper upp i soffan, äter god mat, berättar hur mycket vi älskar varandra. Vi väljer att se möjligheter istället för att hänga upp oss på omöjligheter. Vi slutar aldrig drömma eller hoppas och tro trots att vi många gånger egentligen borde gett upp allt. Vi har alltid klarat oss, själva. Vi har på 1,5 år haft barnvakt någon gång. Men nu ska vi faktiskt unna oss det. Två ggr i månaden kommer "mormor" hit och hjälper oss. Två kvällar i månaden får vi vara vi igen. Inte bara mamma och pappa! Gå på bio, ut och dansa, ut och äta. Vara sådär fånigt kära som vi faktiskt är. Även fast det skyms undan aningen mellan dom där härliga barnvrålen och bajsblöjorna haha!

Vi vill leva tillsammans. Då är det viktigt att vårda oss. Så nu gör vi det <3

Jag har verkligen mått bra den senaste tiden. Haft dagar fyllda av mening och meningen är dom tre finaste killarna ni kan tänka er. En av dom är min trygghet han tror på mig och allt vad jag drömmer om i livet och vill gärna dela allt med mig, uppleva och växa tillsammans med mig. Det är han som på alla möjliga olika vis på något sätt oavsett vad alltid får mitt hjärta att slå dubbla slag. Han kan gå från allvarlig och djup till en jävla retsticka med galenskap i tankarna på ett par sekunder. Och jag trodde att jag var den som brukade vara spontan och impulsiv. Han är killen som följer hjärtat före hjärnan och hade han fått bestämma hade vi haft fler barn idag än vad vi har. Aldrig någonsin har jag träffat någon som är så barnkär! Mamma! Jag lovade att skaffa en bra pappa till mina barn. Och tro mig.. Han är den bästa du kan tänka dig! Han får varje tidigare förälskelse jag haft att skifta i gråskala. För han skimrar i en färgexplotion! Sen har vi min krigare. Han som har vuxit från liten till stor och gör nya framsteg varje dag. Att se glädjen lysa i hans ögon varje gång han lyckas med någonting nytt värmer hjärteroten. Han pratar med sitt språk och ibland kan man gissa sig till vad han menar, men mest förstår vi varandra genom blickar. Han är så fin. Snäll mot allt och alla. Klappar sin lillebror på huvudet och hämtar mjuka skallror till honom. Ni skulle höra ljudet han ger ifrån sig när han ser sin lillebror. Det är kärlek det. Syskonkärlek. Så den tredje killen i mitt liv. För fyra månader sen låg han handfallen och skör på mitt bröst, ovetandes om världen och livet. Men idag.. Gladare parvel får ni leta efter. Favoriten är han själv, spegelbilden älskas högt och det är precis så det ska vara. Man ska älska att se sig själv. Storebror är också underhållande, det är kul att sitta i stolen och iaktta storebror fladdra förbi med full fart. Matglad har han varit sen dag ett och när han skrattar blir hans blåa ögon till två sträck Hihi. Knubbe blev hans smeknamn. En liten söt pojke med kritvitt hår och isblå ögon hamnade i vår familj. Hur kom det sig med brunögda föräldrar. Lilla hjärtat!

Jag har hunnit med SÅ mycket i livet. Jag har lärt mig av mina misstag, vuxit för varje motgång och blivit starkare av det som mer eller mindre tagit knäcken på mig. Samtidigt som livet går i rasande fart känns det som att det precis har börjat. Det är ju nu jag verkligen lever!

Det här året har verkligen börjat bra! Och det kommer bara bli bättre och bättre! Delmål mot våra framtida mål! Jag är verkligen verkligen lycklig <3

Nu är det bara tretton dagar kvar tills världens finaste Dorian blir fem månader. Och fyrtioen dagar kvar tills charmtrollet blir sex månader. Hur och när hände det här? Vid den här tiden fast när Hector var fyra och en halv månad gammal blev vi gravida med Dorian. Det känns som en evighet sen. Men ändå inte. Vi får uppleva dubbellycka dagligen. Dorian är en av dom gladaste jag känner. Han är lik mig på många sätt.. Både utseendemässigt och till sättet, för uj vad han pratar! Precis som jag. Vi kan ligga på golvet han och jag mitt emot varandra och titta in i varandras ögon och prata bort långa stunder. Vad jag njuter. Då försvinner tid och rum, det enda jag ser är som där blåa stora ögonen och den pyttelilla näsan och stora tandlösa leendet. Livet är omvänt.. Eller det börjar där det slutar. Vi är alla hjälplösa i början och tandlösa och Hector som går nu går med stapplande steg. Älskling <3

Dorian är som sin storebror inget fan av napp. Men händerna är väldigt goda ska ni veta. Dom snuttas det febrilt på dag som natt. Och så den där kaninen så. Snuttefilten som luktar mamma är favorit med.

Vilka enorma framsteg den här gossen genomgått. Nu tränas det för fullt på filten med att vända sig från mage till rygg och tvärtom. Ser mest ut som en ostbåge när han vrider och vänder på sig. Gubben <3

Det går inte annat än att älska dom små! Och älska är bara förnamnet!

En gammal kärlek som inte höll för att ödet hade en annan plan, som var dags att lägga bakom sig helt och hållet, känslomässigt sen långt tillbaka men också den där spontana tatueringen med namnet.. Så sagt och gjort! Igår tatuerades namnet över av en istället mer "fannyaktigtatuering" en svart rosett! Kan meddela att jag inte är ett känslo när det kommer till tatueringar.. Och smärta överlag. Men nere vid fotknölen och ner på foten ÄR den fanimej inte alls skönt.. Svimmade och idag mår jag inte alls bra. Har "tatueringsfrossa" som det så fint kallas (; tur att jag har världens bästa make som är hemma och pysslar om mig <3

Jag har funderat fram och tillbaka hur och varför våra barn sover så bra som dom gör och ska försöka skriva ner allt jag tror har hjälpt!

Vi har egentligen gjort exakt samma grej med båda två, ända skillnaden är att Dorian haft kolik och därför har vi låtit honom sova på mage. (Köp andningslarm) ett barn sover bäst på mage, ihop krypen just för att det känner sån trygghet att slippa ligga och blotta sin mage. När Hector kom 11 veckor förtidigt berättade personalen på sjukhuset att det var viktigt att göra så hans "plats" efterliknade magen så mycket som möjligt. Därför låg han i en sk. "sovkorv" trångt och inbäddat för tryggheten som upplevs i magen. Jag läste någonstans att ett barn ligger 9 månader på insidan av magen och sen 9 månader utanpå mammans mage, alltså föräldrar som jämt i tid och otid måste bära runt på sina barn kan "trösta" sig med att man inte skämmer bort sitt barn så att det alltid vill bli buret i framtiden. Men vi gjorde inte så. Hector var ett undantag, han hade sen födseln (vecka 29+4) vant sig att ligga i en egen säng. Men vi tar Dorian, han ville ständigt bli buren. Antar att det var pga av koliken och att ha ont gör så att man såklart vill ha tröst och vara nära trygghet (mamma och pappa). Men vi tränade bort det här i lugnt tempo. Vi började med att linda honom. Man lägger helt enkelt en filt (vi hade en bomullsfilt) med en spets uppåt, sen lägger man bebisen med huvudet på filtens ena kant (spetsen) och lägger sedan över vänster sida av filten och sen kanten vid fötterna upp mot barnet och sen höger. Man slår in som ett paket. Trångt och tryggt och barnet känner sig oftast lugnare. Att ha en filt som luftar mamma är bra! Börja alltid från att barnet är nyfött att bädda i vagnen (trångt) en stor spjälsäng kan göra det otryggt! När barnet är så litet så "fastnar" inga rutiner, så att vara orolig över att barnet tex aldrig vänjer sig vid sin säng är dumt att oroa sig för. Så dagtid linda barnet, amma mycket, speciellt innan läggningsdags. Jag har alltid haft mycket mjölk som varit väldigt fet (donerade mjölk innan till prematura och testade mjölken) så min mjölk är likvärdig ersättning (den är mer svårsmält) men jag ammar Dorian först på ena bröstet, upp med honom och rapa ordentligt och sen ammar jag på andra (det här gör jag innan han ska sova för natten) sen sover han på mage hela natten (i helt mörkt rum) Hector gjorde vi likadant med matningen på kvällen, han åt mycket innan han somnade. Och när han började äta fick han en tallrik hemgjord gröt (recept finns på nätet) barngröt innehåller väldigt mycket socker och socker ger pigga barn (; vi matar honom med en stor tallrik gröt, och vi matar honom själva just för att han ska få i sig och inte bara peta och leka med maten. (Resten av måltiderna äter han numera själv) när vi lägger Hector, har vi exakt samma rutiner varje kväll. Och har haft det sen han var liten. När han slutade sova i sin vagn (tryggheten i början) så började vi öva på att han skulle sova i sin säng. I sitt rum. Då var han fyra månader. Vi placerade ut hans gosedjur i sängen på "bestämda" platser. För att ge barnet rutiner och trygghet är A och O! Det barnet känner igen det skapar trygghet. Vi testade faktiskt att flytta om i hans säng och det märktes på en gång i hans sömn. Fick problem med att komma till ro. Så då visste vi hur viktigt det var att nallarna "sov" på samma ställe varje natt. Nu är han 1,5 år och nallarna sitter fortfarande på samma ställe när han läggs för natten! Vi har alltid nattat Hector ihop. För oss var det viktigt att både jag och Sebastian skulle vara det, och det har vi aldrig ruckat på. (Ni som vart hemma hos oss vet att vi försvinner fem minuter för hans nattning haha) vi ger honom gröt, vitaminer, borstar tänderna och går upp i hans rum. Där släcker vi ner allt utom en ljusslinga så vi ser lite. Fixar iordning Hector (det gör alltid Sebastian med nattblöjan baby dry = han vaknar inte av att blöjan är full och så pyjamas. Medan fixar jag han säg (sträcker lakanet skalar täcket och fixar kudden, och sätter ut hans gosedjur på "rätt" plats) sen kramar vi honom, pussar honom och lägger ner honom och tittar inte överdrivet på honom så han blir aktiv igen. Vi gör allt i "stillhet" vi har varit noga med att under kvällsrutinerna alltid varit väldigt tysta, lugna och inte försökt aktivera honom. Allt för att han ska förstå att nu är det snart dags för att sova. När vi väl lagt honom har vi direkt gått ur rummet (om vi inte gjort det utan börjat plocka iordning saker så har han såklart rest sig igen) så vi har lagt honom ner, bäddat om honom och släckt ner allt så han inte sett alla leksaker och blivit sugen på att leka (; om inte barnet visar tecken på att det vill ha nattlampa ser jag ingen anledning till att vänja det vid det. Samma gäller napp. Man får ha tålamod och vara konsekvent. Bestämma sig för vilka rutiner man ska ha och sen hålla sig till dom. I början tog det en stund innan han kom till ro, vi gick BARA in om han var ledsen. Inte om han "pratade" och jollrade! På så sätt tränades han till att finns trygghet i sin säng helt på egen hand. Hade vi om han gav ifrån sig minsta lilla ljud sprungit in hade han aldrig hittat den där egna tryggheten. Däremot så har vi ALLTID gått in om han varit ledsen. Har aldrig trott på att låta sitt barn skrika/gråta sig till sömns. Men vi har gått in, utan att tända upp, lagt honom ner, bäddat om honom och gjort exakt likadant som när vi la honom första gången. Rutiner och trygghet som sagt! Att barnet vet att man finns där om det skulle vara någonting har visat sig vara väldigt bra för alla inblandade i vår familj (: en balans på att få barnet självständigt och veta att man finns där! Så mycket mat innan läggdags, fasta rutiner och skapa trygghet i barnets säng. Och framförallt lära sig barnets beteende snabbt. Vi märker på barnen vad som är galet innan dom ens behöver bli frustrerade.. Vi åtgärdar det innan det blir kaos (; det skapar också trygghet.

Hoppas det var till lite hjälp! Kram på er <3

Lördag och älskade familjen är samlad! Njuter för fullt!! Lilla Albin blev sjuk så vi tar en Hector dag idag och åker till busfabriken och leker! Har blivit sjuka innan så nu ska det bli riktigt kul att komma iväg!! Hoppas han tycker om det!! Alla har vilat/sovit lunch och ätit lunch så vi är redo för massa bus (;

Igår hade vi middagsgäster hos oss! En sån gullig familj med två vuxna och två barn. Vi lärde känna dom via blocket haha! Alla sätt är bra förutom dom dåliga :D ungefär! Mysig middag och lite för mycket efterrätt men är det helg så är det!! (:

Idag tog vi sovmorgon till efter tio, skönt att Dorian börjat sova så bra! Jag ska skriva hur vi från början vant dom och vad vi gjort för att få dom att sova så bra och länge. Sen vet man ju inte om det fungerar på alla barn, men man måste såklart testa alla metoder om man behöver få mer sömn. Fixar det i nästa inlägg M! (:

Ikväll blir det lugn och ro, tacos, film, smågodis och mysa med älsklingen! Och imorgon plugga hela dagen! Jag har velat galet fram och tillbaka vad jag vill plugga till sen i höst eller om det blir till våren 14. Och istället för att välja bland utbildningar som går fort bara för att dom går fort så tänkte jag på va jag verkligen vill. Och visst är det en utbildning på 4,5 år med ett år jobb i mellan. Men vi har på nått sätt pysslat ihop med framtida barn och pluggande båda två hehe!

Hoppas ni mår bra och får en riktigt bra lördag! Hörs senare ikväll! Puss <3

Trots evig ledighet så älskar jag helgerna. Då är mina bästa samlade, vi gör massa mysiga saker ihop, äter långa frukostar hela familjen, äter lite lyxigare middagar och så får vi äta godis (; så trots att jag är mammaledig njuter jag av att det idag är fredag!

Ikväll får vi middagsgäster från en nyfunnen familj vi lärt känna, mycket trevligt ska det bli! Klurat på vad vi ska äta och jag tror vi kommit fram till nått (: dom har också två barn, men dom är lite äldre än Hector och Dorian. (: och imorgon får vi besök från Sthlm av Sebastians syster med familj. Ska bli riktigt kul att ses var ju ett tag sen minst sagt! Tur att man inser att det är mycket roligare att vara sams än osams.. Haha (; så på söndag väntar plugg för mig i mängder på kvällen.

Dorian är nyss fyllda 4 månader och sover numera 12 timmars pass utan mat. Han har ju lite att ta av om man säger så.. Jäklar va den bebisen är gigantisk. Mammas "lilla" hjärta.. Han somnar sex, halv sju (galet skönt att båda somnar vid samma tid) sover till sex då Sebastian ska upp till jobbet och sen efter mat och ny blöja sover han till nio, tio. När storebror vaknar. Sen sover båda lunch 2-3 timmar efter tolv. Igår sov Dorian 4 timmar (tack då jag storstädade här hemma) vilka sömntutor till barn vi har. Och att få två barn som sover så bra det är bara tacka någon där uppe för, sömn gör extremt mycket.. För allt.

Så nu har älsklingen åkt till jobbet, barnen sover och jag tänkte göra detsamma en stund till. Förlåt att jag är usel på att blogga, vi har legat i influensan med både det ena och det andra bl.a. Öroninflamation (aj) så orken har inte funnits.. Men nu så :D

Vi hörs snart igen!! Ha en jättemysig helg nu! Puss <3

Det mesta i mitt liv är precis där jag vill att det ska vara. Såna områden man känner sig fullständigt nöjd med. Sen finns det områden man under egentligen hela livet arbetar på, och varje nyår tänker dom flesta - nytt år, ny start, nu har jag äntligen och åter igen en chans att uppfylla de gamla drömmarna och målen som inte helt och hållet blev uppfyllt och även lägga till nya mål. Tänk om man var en sån som nöjde sig med att bara få vara galet lycklig över att leva. Jag ska försöka bli lite mer så. Njuta av allt mer, inte bara sträva! Även fast jag är en människa som behöver ha en milstolpe framför mig annars blir jag lätt rastlös. Däremot har jag bestämt en sak. Är det någonting jag förstått och lärt mig - vill du ha förändring, börja då hos dig själv. Med dig själv.

Så tjugohundratretton. Det här året lägger jag många års ångest bakom mig, mitt gymnasiebetyg som släpat efter mig som en osalig ande, kan. inte. fatta. Men jag är klar, finito alldeles snart. Jag har bannemig inte gått den "rätta" vägen i livet. Jag gjorde tvärtemot Svensson Svensson och skaffar mig en utbildning efter jag skaffade familjen. Men faktum är att utan min familj hade glöden garanterat aldrig funnits där. Mina älskade söner, dom peppar mig till att fortsätta! 2013 skulle jag bli klar och trots att jag tyckt att det varit riktigt jävla tråkigt i mellanåt så har jag aldrig gett upp. Och vet ni varför? Jo för jag vet sen tidigare erfarenheter att vill man någonting i livet då måste man jobba för det. Och det är väl då den verkliga glädjen infinner sig.. När man kämpat så. Lycka att få ett slutbetyg! Sen är förutom att slutföra betyget tanken att jag ska avsätta lite tid varje dag till min meditation. Jag började med det för flera år sen, tappade tyvärr det där lite men varför sluta med saker som gör en hel? Nej, det finns allt oavsett vad tid för saker som får en att må bra. Så är det bara! Mer tid till att fixa själen och mindre tid till saker som stressar.. Ett må bra år med mer träning, bättre ännu nyttigare mat och mindre sötsaker! För även fast kroppen är helt amazing och gått tillbaka riktigt bra efter två så täta graviditeter kan jag stå och småle litegrann framför spegeln innan jag duschar och bli smått chockad!? WTF hände? Vart är min tonårskropp som jag hade?! Så i år blir det mer träning. Jag skäms nästan men sist jag var på ett gym var.. Hm.. Haha det är så många år sen så jag inte ens minns. 2007?! Eller nått sånt. Träning är alltså en av 2013's mål. Så det blir lite att ta tag i. Men nu ska jag sova. Så jag orkar upp imorgon för att spendera dom 361 dagarna som är kvar på det här året. Tänk.. Man säger alltid att "året gick så fort" men på 365 dagar hinner man att uppleva väldigt många fina saker.. Det gäller bara att ta vara på varje dag, och sluta skjuta upp saker som betyder någonting. Och där är jag nu. Det är dags att börja leva varje dag!

Men.. Först ska jag sova.

Jag hoppas ni mår bra och att er nyårsafton varit mysig på alla sätt och vis! Det blev inte riktigt som planerat här hemma då jag inte alls är kry. Vi blev ensamma istället. Och även fast det hade varit jättetrevligt att ha vännerna här så var det skönt att få en lugn nyårsafton med min älskade familj! Sålänge man har varandra heter det ju <3 vi har ätit så himla god mat och bara myst runt här hemma. Ligger i soffan nu och tittar på film men ska strax ut och tända marschaller och fixa i köket efter middagen. Sen skålar vi i nya fina champagneglasen jag fick i julklapp och smäller av raketer på tolvslaget.

Gott nytt år älskade ni! Vi hörs 2013! Jag kommer börja blogga igen! Men har funderat på att byta blogg helt och hållet. En nystart! Hoppas ni vill följa med <3 puss&kram