uniQue

vilket busväder det är ute idag, mulet, grått och regn och rusk. mysigt! jag glattar upp stämningen med min knallröda höstkappa. den blir man glad av (: ikväll blir det biomys med mamma. vi äter ute också. mamma&dotter mys är uppskattat! och perfekt en sån här ruggig dag ♥

just nu sitter jag och myser med måns. ska ta vara på varje ögonblick med honom, för snart bor vi inte med varandra länge han ska flytta till alles mamma och bo i stora villan och få gå ut och mysa i deras trädgård på sommrarna. vad jag kommer sakna honom. men vi ses ju igen. så idag tänkte jag lägga korten på bordet.

jag vill inte blanda in privatliv, för det är verkligen så det känns som ett jävla misslyckande, vi hade ju planerat livet och evigheten ihop. så står man där och ser på varandra med helt andra ögon. var han den där tryggheten jag hade i fyra år..? tittar på mig själv och ser ett stort frågetecken, vad hände? man intalar sig att det är så bra, för man lever kvar i en tidigare tid, där människorna lever på sina gamla meriter, sen vill man inte riktigt ta in att människan man delat allt med är förändrad, visar sidor som varit dolda innan och vänder ryggen till i svåra tider, vi vandrade inte längre på samma väg, jag valde höger och han valde vänster, ni förstår säker att det är en fnurra på kärlekslivet.. efter ett år av trassel, elände och tårar. det här känns jättejobbigt. man har lixom levt kvar lite för länge i den där drömvärlden om vårt perfekta förhållande. sagan om fanny och alexander, precis som på film. så det är därför det inte nämns någonting om honom. jag förstår inte riktigt heller vart allt gick fel. det känns ibland som en dålig såpa, en sån där man kan kolla på en gång i månaden och ändå hänga med i, för det har tragiskt nog inte blivit några förändringar, och nu då, 6 månaders betänketid och läka alla sår. det är vi överrens om. vi älskar varandra, trots allt jävla elände och sårande ord, handlingar och val, så går dom där banden aldrig av. men det här är det bästa, även fast det känns motigt, men jag börjar vakna upp ur det här, det har varit en dimma allt för länge, men någonstans därframme ser jag ljuset igen. och tro mig, vilken lättnad. och ibland vill slå mig hårt i skallen för att vakna upp och skratta och hoppas på att den här mardrömmen inte är på riktigt, att det faktiskt bara var ett dåligt skämt.. så är det bäst såhär, mycket blandade känslor har det varit. konstigt egentligen hur mycket man måste övertala sig själv för att verkligen tro på det här, hjärtat och tankarna säger imot varandra. den frågan man aldrig aldrig ska ställa sig är väl egentligen varför. men varför..? nu gäller det att ta dagen lite som den kommer. allt blir alltid till det bästa och är det meningen då blir det. tillslut.

vi går vidare med våra liv. och jag flyttar, eller båda flyttar, vi säljer lägenheten, alexander flyttar hem till sina föräldrar och jag flyttar till en jättefin bostadsrätt. bilder inom kort! jag är redo att ta nästa steg i livet och även fast allt det här har varit fruktansvärt jobbigt att lämna och inse, så mår vi bättre som vänner du och jag. och en plats i mitt hjärta vet du att du har föralltid! tack för att du gjort mig lycklig så länge, alla fina stunder ihop, alla minnen. dom sparar jag alltid i hjärtat! ♥



one last time .

---