Barn och deras sovrutiner

Jag har funderat fram och tillbaka hur och varför våra barn sover så bra som dom gör och ska försöka skriva ner allt jag tror har hjälpt!

Vi har egentligen gjort exakt samma grej med båda två, ända skillnaden är att Dorian haft kolik och därför har vi låtit honom sova på mage. (Köp andningslarm) ett barn sover bäst på mage, ihop krypen just för att det känner sån trygghet att slippa ligga och blotta sin mage. När Hector kom 11 veckor förtidigt berättade personalen på sjukhuset att det var viktigt att göra så hans "plats" efterliknade magen så mycket som möjligt. Därför låg han i en sk. "sovkorv" trångt och inbäddat för tryggheten som upplevs i magen. Jag läste någonstans att ett barn ligger 9 månader på insidan av magen och sen 9 månader utanpå mammans mage, alltså föräldrar som jämt i tid och otid måste bära runt på sina barn kan "trösta" sig med att man inte skämmer bort sitt barn så att det alltid vill bli buret i framtiden. Men vi gjorde inte så. Hector var ett undantag, han hade sen födseln (vecka 29+4) vant sig att ligga i en egen säng. Men vi tar Dorian, han ville ständigt bli buren. Antar att det var pga av koliken och att ha ont gör så att man såklart vill ha tröst och vara nära trygghet (mamma och pappa). Men vi tränade bort det här i lugnt tempo. Vi började med att linda honom. Man lägger helt enkelt en filt (vi hade en bomullsfilt) med en spets uppåt, sen lägger man bebisen med huvudet på filtens ena kant (spetsen) och lägger sedan över vänster sida av filten och sen kanten vid fötterna upp mot barnet och sen höger. Man slår in som ett paket. Trångt och tryggt och barnet känner sig oftast lugnare. Att ha en filt som luftar mamma är bra! Börja alltid från att barnet är nyfött att bädda i vagnen (trångt) en stor spjälsäng kan göra det otryggt! När barnet är så litet så "fastnar" inga rutiner, så att vara orolig över att barnet tex aldrig vänjer sig vid sin säng är dumt att oroa sig för. Så dagtid linda barnet, amma mycket, speciellt innan läggningsdags. Jag har alltid haft mycket mjölk som varit väldigt fet (donerade mjölk innan till prematura och testade mjölken) så min mjölk är likvärdig ersättning (den är mer svårsmält) men jag ammar Dorian först på ena bröstet, upp med honom och rapa ordentligt och sen ammar jag på andra (det här gör jag innan han ska sova för natten) sen sover han på mage hela natten (i helt mörkt rum) Hector gjorde vi likadant med matningen på kvällen, han åt mycket innan han somnade. Och när han började äta fick han en tallrik hemgjord gröt (recept finns på nätet) barngröt innehåller väldigt mycket socker och socker ger pigga barn (; vi matar honom med en stor tallrik gröt, och vi matar honom själva just för att han ska få i sig och inte bara peta och leka med maten. (Resten av måltiderna äter han numera själv) när vi lägger Hector, har vi exakt samma rutiner varje kväll. Och har haft det sen han var liten. När han slutade sova i sin vagn (tryggheten i början) så började vi öva på att han skulle sova i sin säng. I sitt rum. Då var han fyra månader. Vi placerade ut hans gosedjur i sängen på "bestämda" platser. För att ge barnet rutiner och trygghet är A och O! Det barnet känner igen det skapar trygghet. Vi testade faktiskt att flytta om i hans säng och det märktes på en gång i hans sömn. Fick problem med att komma till ro. Så då visste vi hur viktigt det var att nallarna "sov" på samma ställe varje natt. Nu är han 1,5 år och nallarna sitter fortfarande på samma ställe när han läggs för natten! Vi har alltid nattat Hector ihop. För oss var det viktigt att både jag och Sebastian skulle vara det, och det har vi aldrig ruckat på. (Ni som vart hemma hos oss vet att vi försvinner fem minuter för hans nattning haha) vi ger honom gröt, vitaminer, borstar tänderna och går upp i hans rum. Där släcker vi ner allt utom en ljusslinga så vi ser lite. Fixar iordning Hector (det gör alltid Sebastian med nattblöjan baby dry = han vaknar inte av att blöjan är full och så pyjamas. Medan fixar jag han säg (sträcker lakanet skalar täcket och fixar kudden, och sätter ut hans gosedjur på "rätt" plats) sen kramar vi honom, pussar honom och lägger ner honom och tittar inte överdrivet på honom så han blir aktiv igen. Vi gör allt i "stillhet" vi har varit noga med att under kvällsrutinerna alltid varit väldigt tysta, lugna och inte försökt aktivera honom. Allt för att han ska förstå att nu är det snart dags för att sova. När vi väl lagt honom har vi direkt gått ur rummet (om vi inte gjort det utan börjat plocka iordning saker så har han såklart rest sig igen) så vi har lagt honom ner, bäddat om honom och släckt ner allt så han inte sett alla leksaker och blivit sugen på att leka (; om inte barnet visar tecken på att det vill ha nattlampa ser jag ingen anledning till att vänja det vid det. Samma gäller napp. Man får ha tålamod och vara konsekvent. Bestämma sig för vilka rutiner man ska ha och sen hålla sig till dom. I början tog det en stund innan han kom till ro, vi gick BARA in om han var ledsen. Inte om han "pratade" och jollrade! På så sätt tränades han till att finns trygghet i sin säng helt på egen hand. Hade vi om han gav ifrån sig minsta lilla ljud sprungit in hade han aldrig hittat den där egna tryggheten. Däremot så har vi ALLTID gått in om han varit ledsen. Har aldrig trott på att låta sitt barn skrika/gråta sig till sömns. Men vi har gått in, utan att tända upp, lagt honom ner, bäddat om honom och gjort exakt likadant som när vi la honom första gången. Rutiner och trygghet som sagt! Att barnet vet att man finns där om det skulle vara någonting har visat sig vara väldigt bra för alla inblandade i vår familj (: en balans på att få barnet självständigt och veta att man finns där! Så mycket mat innan läggdags, fasta rutiner och skapa trygghet i barnets säng. Och framförallt lära sig barnets beteende snabbt. Vi märker på barnen vad som är galet innan dom ens behöver bli frustrerade.. Vi åtgärdar det innan det blir kaos (; det skapar också trygghet.

Hoppas det var till lite hjälp! Kram på er <3


Kommentarer
Postat av: M

Tack snälla du :)

2013-01-15 @ 08:07:05
Postat av: Annika

Kul att läsa om hur ni gör. Härhemma gör vi samma sak. Det går för det mesta bra och vår dotter har sovit i egen säng på sitt rum sen hon var 6 månader, är 12 månader nu. Det tycker vi är superbra.

Bra att du fortsätter blogga, visste inte riktigt hur jag skulle stå ut annars :) även om jag är urdålig på att kommentera.

2013-01-15 @ 23:53:35
Postat av: Marielle

Vilket bra utförande av beskrivningen du gjorde. Kram.

2013-01-16 @ 21:56:42
URL: http://donnadeluxe.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback