I'm on my way
mötet idag gick bra. tyvärr får jag inte börja jobba på en gång. det hade jag hoppats. men enligt min handläggare på försäkringskassan är det en bit kvar. när man varit utsatt för trauman i livet och varit sjukskriven en längre tid vill dom gå den säkra vägen och ta ett litet steg i taget. detta innebär att träna på att komma i tid, framförallt komma dit och stå ut när jag mår dåligt. vilket är var och varannan dag. även fast jag visar en glad sida utåt här på bloggen så har jag problem i mitt liv som påverkar mig mycket. har velat fram och tillbaka mycket om jag ska öppna mig för er. för bloggen och berätta för er varför jag är hemma, varför jag varit sjukskriven så länge, även fast jag är glad (gladare) så har jag en bit kvar att gå. i tolv år blev jag sexuellt utnyttjad. jag har ingen kontakt med personen och vill inte ha det heller. ni kanske förstår varför. känns hemskt att berätta. men jag har kommit så pass långt så jag klarar av att berätta om det. nu vill jag lägga allt bakom mig och leva mitt liv. att låta någon annan ta i från en ens livsglädje känns bara dumt. han har förstört så många år av mitt liv. varför låta honom förstöra resten också? kämpar varje dag med mig själv. mina vänner och alexander säger att jag alltid är glad och jag är nog det. jag är glad för att jag lever. för att jag orkar mig igenom alla år av plågeri. alla självmordsförsök och nedåtgångar. i dag är jag nog starkare än de flesta andra i min ålder. det kanske låter som en lätt match att ta sig igenom en sådan sak. men det krävs tid, många timmar terapi för att ens kunna få tillbaka livsgnistan. men jag har kommit riktigt långt. många har hjälpt mig. alexander är och har varit helt underbar. min mamma, vänner, psykolog. men det som har tagit mig igenom det här är framförallt viljan att vilja gå vidare, leva mitt liv och göra det bästa av alltihopa. jag har fått en del kommentarer förut om folk som undrar hur jag kan vara så glad när jag är sjukskriven.. och varje gång ställer jag mig samma fråga. "har en människa som varit utsatt för en sådan sak inte rätt till att få vara glad" är det verkligen meningen att jag ska leva i ett mörker resten av mitt liv. vet ni..? jag vill verkligen inte det. I'm on my way.
hur som haver. nu vet ni. får se hur ni reagerar. om ni som känner mig tänker att det var dumt att ta upp mitt privata i en blogg. men jag är mogen för att prata om det. även fast det tog stopp när jag var 17 år så skakar jag fortfarande i kroppen när jag skriver om det nu. jag vet iallafall att när jag kommit ut i riktiga livet kommer inga motgångar stoppa mig. nu är jag starkare än någonsin.
delmålen och veckorna för att komma tillbaka i livet är följande:
måndagar - arbetsträning 9:00 - 12:00
tisdagar - arbetsträning 9:00 - 12:00
onsdagar - arbetsträning 9:00 - 12:00
torsdagar - gå någon kurs, den jag väljer
fredagar - psykologen - 13:00 - 14:00
det kommer hålla på i ca en månad. sen kommer jag börja på ett ställe där jag får gå kurser där jag får lära mig att skriva CV:n, träna på att vara i arbetssituationer mm. det håller på en månad ca.
efter det ska jag ha möten på arbetsförmedlingen om vart jag vill jobba, när vi har kommit fram till vad det är jag vill göra, hjälper dom mig att ta kontakt med jobbet och ordnar praktikplats en eller två månader. sen om jag klarar av att komma dit, passa tider, hålla ut fast jag mår dåligt så ordnar dom jobb åt mig där.
en omväg - men en säker omväg som alex sa till mig idag när jag satt mig i bilen med putläpp. jag är för ivrig för mitt eget bästa. det här är nog det bästa för mig. jag har otroligt problem med att hålla ut. tappar tråden efter ett tag. tappar sugen. även fast det är en bit påväg, så är jag på väg. och det känns så himla bra. ni anar inte.
nu ska jag lägga mig och läsa. imorgon ska jag upp halv åtta, arbetsträning. ska börja med en klänning. den ser helt galet underbar ut.
sov nu så gott så hörs vi imorgon. puss&kram.
2008-08-04 
23:58:26
Modigt av dig att våga skriva ut det där. Du är en stark tjej!
Jag tycker du är stark som går ut i bloggen och berättar. O jag blir så ledsen att du (och andra) har behövt gå igenom det du gått igenom. Usch!
Tycker iaf att planen verkar väldigt vettig, bättre än att rusa in i nånting direkt.
Ta hand om dig!
Kramar
Följer din blogg lite till och från, och tycker om att du verkar vara dig själv i val av kläder, inredning osv. Att du öppnade dig på det sättet du nu gjorde är oerhört modigt av dig. Kan aldrig föreställa mig något liknande men tycker att du är stark som berättade hur det har varit.
Lycka till med arbetsträning och allt annat!!! Kram
Du är så stark gumman! Att kunna skriva om det trauma du varit med om är ganska svårt men du är så stark inom dig och du växer varje dag till en starkare person. Man ska aldrig låta nån annan förstöra ens liv, du har all rätt i världen att leva ett lyckligt liv och vara glad! Jag är så glad att du alltid kan vara så positiv och det hjälper faktiskt, du har även hjälpt mig att tänka positivt. Du kommer att övervinna detta gumman det är jag helt säker på! Jag finns här för dig också och stöttar dig livet ut. Älskar dig! puss puss :)
Jag tycker att det var väligt starkt av dig att skriva vad du varit med om. Att du kan prata om det visar att du inte skämms eller tar på dig något ansvar vilket många i din situation tyvärr gör helt felaktigt. Ingen förtjänar att utsättas för det du utsatts för! Att du skriver om det visar att du kan se det, vilket för mig säger att du är stark. Du är på väg som du själv beskriver det. Du har livet framför dig!
Å vad jag hoppas, och framförallt TROR att det kommer gå bra för dig!
Med din inställning och allt stöd kan det bara bli bra.
Jeg beundrer deg som er så sterk etter å ha opplevd noe sånt, at du ikke lar det knekke deg. Jeg tror også Alex har rett når han sier at det er en sikker omvei. Det er nok best å gå rolig fremover og ikke ta på deg for mye på en gang, selv om du har lyst til å begynne å jobbe. Du må jo ta vare på deg selv :)
VIlken historia du sitter inne med. Alla timmar jag har suttit här inne och läst och hade aldrig kunnat ana allt det här. Jag tycker att du är jättemodig och förtjänar lycka och glädje. Skynda långsamt brukar fungerar, jag hejar på dig! :)
Att du pratar om det är ett steg i rätt riktning mot tillfrisknande :) Starkt jobbat och SJÄLVKLART har du INGET att skämmas för, var stolt över dig själv hur långt du har kommit med dig själv och att du tog steget att öppna dig. Är övertygad om att du hjälper många genom detta :)
Vilken vettig handläggare du har på försäkringskassan, var tacksam för denna kloka människa som skyndar långsamt med dig (vilket jag tror är det enda raka för att det ska bli hållbart i längden) med tanke på hur oklokt försäkringskassan agerar i många ärenden.
(Min väninna som förlorade sin femåring i våras och som har gått igenom flera trauman vägras sjukpenning)
Du är så ung, du ska se att innan 25 har du ett fungerande liv och arbetsliv :)Tror på dig <3
Varm kram till dig från mig
Lycka till med allt! Jag vet att du kommer lyckas, du verkar vara en stark tjej.
Stor kram!
Nej, han ska verkligen inte få förstöra resten av ditt liv. Du är otroligt stark! Jag önskar dig all lycka!
Du vet hur duktig du är!
Du vte vad jag tycker å så om allt så jag behöver å vill inte skriva det här! men du kommer kmma dit du vill....puss
du anar inte hur stolt jag är över dig, Min förebild, Idol och en vän för livet. älskar dig<3<3
Vad starkt av dig att våga tala om det öppet här på bloggen, tror det kan vara nyttigt för dig på din väg att bearbeta det. Har följt din blogg ett tag, och på vissa ställen har jag kunnat läsa mellan raderna och anat lite vad du gått igenom. Är så ledsen att du behövt genomlida det, men beundrar din styrka! När jag började läsa din blogg var jag sjukskriven, deprimerad och kämpade mot PÅ och blev OTROLIGT inspirerad av dig då jag insåg att även du kämpade, men på något sätt ingav du hopp. Du har så många drömmar och mål, och du verkar så full av glädje (även om jag vet att man kan verka glad och dö inombords) och kärlek till dina nära. Det jag vill säga är väl att du hjälpt mig framåt :-) Du får gärna maila om du vill!
Många kramar
Angelica
Modigt av dig att våga tala öppet om det i din blogg. Men du känns som en himla positiv och stark tjej, så jag är säker på att vad du än tar dig för i livet så kommer du klara av det.
Vad stark du är som berättar om det här! Och stark som orkar vara så glad och ha det bra!
Massa kramar!
Perfect work!