Skapa din lycka
"I believe the world is as we choose to view it. Simple as that. Our happiness is, in the end, up to us, and to no one else"
- Susan fletcher
KASAM
har suttit och pluggat i över två timmar nu, när jag pluggar ämnen jag tycker om då kan jag sitta i timmar. och inte riktigt släppa det trots att jag inte längre sitter och pluggar.. ni vet som med en bra bok eller film man sett (; ett intressant ämne är det här med psykiatri. glad att jag valde den kursen. man lär sig mycket. idag läste jag bland annat om "kasam" som står för känsla av sammanhang. Tänk er att två syskon som är uppväxta under samma förhållanden och den ena klarar av motgångar mycket bättre än det andra syskonet. Eller överlag. varför klarar vissa av trauman i uppväxten bättre än andra? Varför säger många till mig att dom hade dött om dom varit med om samma saker jag gått igenom och jag efter några år faktiskt kunde gå vidare och lägga det bakom mig och finna lycka och meningsfullhet i livet? Vi föds med samma förutsättningar, men vårt biologiska och vår omgivning påverkar oss. Jag är bra på att hantera motgångar och hitta lösningar för att kunna gå vidare, jag är bra på att se motgångarna som någonting som stärker mig som individ, när andra kan älta en händelse i evigheter och ha svårt att släppa det och går ner sig helt och hållet. Jag försöker se det man utsätts för som en erfarenhet som gör en till den man är idag. allt påverkar oss på olika sätt helt enkelt. men varför är det såhär? varför kan jag resa mig upp från någonting någon annan skulle gått under för när jag tex inte är kapabel till att hantera stressade situationer alls utan att bryta ihop? Vi är helt enkelt bra och mindre bra på olika saker. vi kan lära oss av varandra men aldrig forma om oss helt och hållet. alla kan vara bra på någonting, men inte på allt. och det är väl där någonstans i vårt samhälle med alla krav och miljoner olika val vi känner oss små och värdelösa som inte klarar av allting. MEN man kan inte klara av allt. Så länge man sollar ut vad som är lycka för den egna individen och går efter det tror jag att man hittar den där inre lyckan. Inte vad man borde, för att alla andra gör eller för att det förväntas att det ska göras och hinnas med under livet.
som sagt, mycket tankar och funderingar snurrar runt i huvudet på mig när jag pluggar haha.
nu ska jag väcka vår tröttmössa hector som sovit sen ett.. i natt sov han från sju på kvällen till elva. vill ju hinna mysa och umgås lite med honom. haha. trötter. sen åker vi och handlar (: puss!
Sånt man borde tänka mer på
ett
vad gör dig glad?
gör det idag!
det är aldrig försent
att förändra.
allt blir vad man gör det till.
vårt liv är nog redan är bestämt från dag ett. vi kan antingen följa det där som är bestämt och flyta med, för allt blir bra ändå. eller så kan man sticka ut från det där bestämda och bara köra sitt eget race. och när man väl har valt att gå den vägen, då är det svårt att komma tillbaka. om man vill. för jag tror att vägen som inte är lättast att gå, den som inte är den självklara, det är den som ger mest. vem säger att man mår bäst av att leva som en kärnfamilj? att man mår bra av att ha ett heltidsjobb? att träna två ggr i veckan.. jamenar hinner ens folk med allt? jag vet att jag skulle köra slut på mig själv som människa om jag hade ett 8-17 jobb, hämta barnen på dagis, hem och laga middag, iväg och träna ett par ggr i veckan, helst vara sjukt social och rolig med vännerna på helgerna och ja.. därimellan ska man hinna med städa, tvätta, ha ett bra sexliv och ha lite egentid.. man får helt enkelt solla. i min värld ser mitt liv ut såhär; jag jobbar 75%, med någonting jag älskar, för att gå till ett jobb jag kräks på bara för att tjäna dom där extra lapparna det har nog aldrig varit jag. jag vill pyssla med det jag tycker är kul på fritiden. ha roligt med mina barn, känna att jag har tid att hämta dom tidigare på dagis ett par dagar i veckan för att åka pulka en hel eftermiddag och dricka varm choklad. om jag inte hinner träna på gymmet så tänker jag inte ha dåligt samvete över det, för jag vet att ju mer jag mår dåligt över saker jag "borde" gjort, desto mindre energi kommer jag ha över till att orka med det dagen efter. jag tänker sitta inne och pilla mig i naveln en solig dag - för att JAG vill det! jag tänker inte gå ut bara för att man borde det när solen skiner.. jag tänker inte ha ett liv som alla andra tycker att jag borde ha, jag tänker ha mitt liv. sen får folk förundras så mycket dom bara vill. jag tänker överösa kärlek och uppmuntran till mina barn och min man. för man kan aldrig ge någon annan för mycket av den varan - kärlek alltså. ibland känns livet som ett jäkla ekorrehjul. och det är där någonstans jag får panik och vill bryta upp och kunna andas igen. jag träffade en människa som lärde mig att leva utanför samhällets normer. och det var det bästa jag någonsin valt att göra. att inte göra som alla andra. jag vet att jag tjatar om och om och om igen om det. men det är så många som klagar på ett liv som inte känns bra, men dom gör aldrig någonting åt att förändra och förbättra. då tycker jag att man kan sluta klaga. jag är nog jäkligt udda i mångas ögon. ibland måste jag klura på hur jag själv fungerar. jag vet att jag alltid är ärlig om hur jag känner, jag låter inte folk trycka ner mig, jag är lyhörd, men även till mig själv. jag kan säga att efter många nergångar har jag blivit som stål inuti. det är som att allt skit bara rinner av mig. jag hör hur folk gnäller om det ena och det andra. fine! men ibland hade jag velat byta med dom. titta! såhär kunde du levt istället. uppskatta snälla rara! lägg tid på viktigheter, istället för att må dåligt över sånt som bara är energikrävande. när jag insåg det där. och slutade lägga energi på sånt som bara snodde välmående och allt jag kämpat för att bygga upp, då började jag leva. det går inte att vara snäll jämt. såna människor blir bara tyvärr överkörda. man får stå upp för sig själv, sina val i livet och det man tycker är viktigt. jag är så arg på hur vissa saker sköts. öppna ögonen! bara den här normen om vad normalt är. vem bestämde vad normalt skulle vara? är det normala att ha tusen vänner som man fikar med varje kväll, går ut på krogen och har "roligt" bara för att alla andra gör det? är normalt att ha två barn, ett välbetalt jobb och en snygg vältränad kropp. ett samhälle uppbyggt av sjuka normer. sjuka inställningar! sånt gör mig rasande och jag vägrar leva i det, ingen orkar leva så. varför sätta upp normer som folk inte klarar av att leva efter och mår dåligt över när dom inte klarar av. sjukt. jag är säkert konstig, men hellre konstig än att bara hänga med strömmen. tvi.
När livet är precis som du vill
jag har många gånger känt mig tom, känt mig eländig, haft ångest i bröstet så jag knappt kunnat andats. kännt att det inte finns någon mening, det var min vardag innan i flera år, men så sätter jag mig ner, tittar på vart jag är i livet nu. jag är precis där jag vill vara. vilket slit det har varit, det ska man veta. det har varit många turer, men någonstans där på vägen hann jag finna en grundstyrka inom mig som är så värdefull. allt skit i livet har gett mig en större överblick och mer erfarenhet. jag kan förstå människor, för jag har lärt mig att förstå mig själv. och jag är nog den svåraste människan jag känner. jag är komplicerad och avancerad, men när man väl lär känna mig, och uppskattar mig då är jag en vän för livet. jag är stadig och stabil. jag tror att jag kan livet nu. det känns så. jag har varit med om så mycket och varje nergång har gett mig mer skinn på näsan. en fin människa i min högstadieskola sa till mig för flera år sen "fanny, jag känner ingen som har så mycket skinn på näsan som du har" undra såhär många år senare hur mycket skinn jag har på näsan nu.. den måste se ganska rolig ut min näsa i profil (;
jag förstår inte att jag orkat, men orkat har jag. efter föreläsningen i skolan jag var på har jag ransakat mig själv. det är fruktansvärt vad man är bra på att klanka ner på sig själv. när allt man borde göra är att krama om sig själv för att få mer energi till att orka lite till. jag lovade mig själv att jag ska krama mig själv mer. jag är bra på att hjälpa andra att ta sig dit dom vill. men någonstans i allt glömmer jag bort att hjälpa mig själv. det är många gånger jag precis hållt mig över ytan. att tänka fina tankar om sig själv, se hur långt man tagit sig och njuta av nuet är viktigt! och aldrig aldrig jämföra sig med andra.
sebastian är en människa jag ser upp till. att han är min, och jag är hans, det måste stå skrivet i stjärnorna. vi älskar varandra så starkt. jag har aldrig upplevt den här styrkan på kärlek, han håller om mig när jag tappar greppet, han älskar mig. ut och in. han låter mig leva ut mig själv, han uppmuntrar och ser upp till mig. han ger mig det jag alltid önskat och behövt, vi skrattar ihop, vi är galna ihop, vi lever livet fullt ut på vårt vis, vi har sjukt mycket att vara tacksamma för. hector är det bästa som hänt oss. för några år sen kunde jag inte andas för att ångesten var så stark, nu kan jag knappt få luft för att hela kroppen är fylld av kärlek. nu är livet precis så som jag vill. och det bästa av allt. jag har inte slösat bort mer år på att bara må dåligt! för livet det går så fort. alla är så förvånade över att jag orkade resa mig upp. men vet ni. det är bara ni som sätter begränsningarna. ni är precis där ni valt att vara. och när man ransakar sig själv och vet om vad man inte är nöjd med. då finner man styrkan till att förändra. ingenting är någonsin försent. men du blir inte yngre. ändra, och bli lycklig - på riktigt!
jag förstår inte att jag orkat, men orkat har jag. efter föreläsningen i skolan jag var på har jag ransakat mig själv. det är fruktansvärt vad man är bra på att klanka ner på sig själv. när allt man borde göra är att krama om sig själv för att få mer energi till att orka lite till. jag lovade mig själv att jag ska krama mig själv mer. jag är bra på att hjälpa andra att ta sig dit dom vill. men någonstans i allt glömmer jag bort att hjälpa mig själv. det är många gånger jag precis hållt mig över ytan. att tänka fina tankar om sig själv, se hur långt man tagit sig och njuta av nuet är viktigt! och aldrig aldrig jämföra sig med andra.
sebastian är en människa jag ser upp till. att han är min, och jag är hans, det måste stå skrivet i stjärnorna. vi älskar varandra så starkt. jag har aldrig upplevt den här styrkan på kärlek, han håller om mig när jag tappar greppet, han älskar mig. ut och in. han låter mig leva ut mig själv, han uppmuntrar och ser upp till mig. han ger mig det jag alltid önskat och behövt, vi skrattar ihop, vi är galna ihop, vi lever livet fullt ut på vårt vis, vi har sjukt mycket att vara tacksamma för. hector är det bästa som hänt oss. för några år sen kunde jag inte andas för att ångesten var så stark, nu kan jag knappt få luft för att hela kroppen är fylld av kärlek. nu är livet precis så som jag vill. och det bästa av allt. jag har inte slösat bort mer år på att bara må dåligt! för livet det går så fort. alla är så förvånade över att jag orkade resa mig upp. men vet ni. det är bara ni som sätter begränsningarna. ni är precis där ni valt att vara. och när man ransakar sig själv och vet om vad man inte är nöjd med. då finner man styrkan till att förändra. ingenting är någonsin försent. men du blir inte yngre. ändra, och bli lycklig - på riktigt!
Glädje!
det var helt underbart att få träffa de människor som hjälpt mig så mycket. man blir glad och lycklig i kroppen av att bara stiga in i samma rum som dom, det dom har som jobb är att peppa andra till att våga resa sig upp, våga stå på vacklande ben för att efter ett tag lita på att benen tar än dit man vill att dom ska bära. att få höra hur jag utvecklats sen jag slutade där gjorde inte bara dom stolta, utan även mig själv. det är så himla viktigt att ge sig själv en klapp på axeln i mellanåt och stanna upp och inse vilken utveckling man gör, så lätt att känn aatt man aldrig gör någonting för att må bättre. men vilket kämp jag gått igenom! när jag började där klarade jag knappt av att åka buss i 5 min för att ta mig dit. jag var skygg och rädd för folkmassor. nu har jag tre jobb, är mer eller mindre klar med mina gymnasiebetyg som jag fått både Vgn och mvgn i ämnena jag läst, jag har mognat enormt i mig själv, börjat inse att man kan bara man vill och aldrig slutar tro på sig själv. jag väntar bebis med en människa jag verkligen vill dela livet med som uppmuntrar mig och hjälper mig vara mig själv fullt ut. det är det bästa förhållandet jag någonsin haft. lycka! jag håller på att starta upp mitt egna företag med egendesignade måbra plancher och funderar starkt på att även göra fotograferingen till nått mer seriöst och regelbundet. vi har köpt vårt drömhus som jag längtar så himla mycket efter. vi är i startgroparna för en nakenfisuppfödning som jag drömt om sålänge och har redan vår vackra och mysiga avelshane. jag har träffat enormt fina människor som jag aldrig vill mista. jag är riktigt lycklig för första gången på mycket mycket länge! att bara gå och lyssna på musik på en promenad och bara njuta av all glädje som sprider sig igenom hela kroppen och le åt allt. det är grejer det! och jag känner det ofta ofta nuförtiden. min väg har varit svår och jobbig att gå på, men uj vad jag lärt mig! vad jag utvecklats som person, vad jag fått chans att hjälpa andra som också mått dåligt. bara det är sjuk glädje för mig att se andra le!
så ja, jag är förbannat nöjd med livet. och vart jag är och har tagit mig till idag. jag älskar min make nått så oförskämt mycket och är så lycklig över våran fina son vi gjort tillsammans! jag njuter verkligen av allt runtomkring mycket mer än om jag inte haft en trasig bakgrund. man uppskattar allt så mycket mer. för uppskattning det är någonting jag gör ofta. uppskatta livet! ♥
så ja, jag är förbannat nöjd med livet. och vart jag är och har tagit mig till idag. jag älskar min make nått så oförskämt mycket och är så lycklig över våran fina son vi gjort tillsammans! jag njuter verkligen av allt runtomkring mycket mer än om jag inte haft en trasig bakgrund. man uppskattar allt så mycket mer. för uppskattning det är någonting jag gör ofta. uppskatta livet! ♥
ingen känsel när tårarna rinner ner för kinden.
det finns en skara som utmärker sig i livet, den skaran av människor kan lyfta upp en annan, göra någon annans dag, skriva ord som borrar sig djupt in i hjärtat och den skaran finns här. just här och läser. jag är riktigt glad att ni finns. att ni trots att jag bara träffat vissa av er i verkligheten är så otroligt fina. det är ju det man kommer så långt med, en vänlig och omtänksam insida. jag har kontakt med så många som mått dåligt, och jag är så glad och framförallt lycklig att jag med både bloggen och mejlen som kastas hejvilt fram och tillbaka mellan oss får er att må bättre. jag önskar att fler kunde inse att det är inget fel med att må dåligt, det är inget fult. därimot så försöker jag lägga fokus på det som är bra i livet istället. för det dra upp så mycket mer än att hela tiden tänka på det som varit. jag finner inga ord. men ni berör mig. djupt in i hjärtat och själen. jag är så glad att ni finns! grät när jag läste att en tjej befunnit sig på botten och med sin styrka och att jag visat att det faktiskt går, klarat sig. trots att jag är helt bedövad i ena kinden (varit hos tandläkaren) så rinner tårarna ner. men jag känner dom inte.
tack för ert stöd, för att ni finns, för att ni bryr er, för att ni trots att ni inte känner mig utanför här ger så mycket. jag hoppas ni känner att jag ger er mycket tillbaka också! ♥
nu ska jag åka till jobbet strax, börjar 13 och slutar 18. sen ska vi kolla på film ikväll och äta grillspett, jag vill grilla! majskolvar, grillspett med kött, stark korv, paprika, champinjoner och annat gott. hemmagjord potatissallad och en filt i solen. snart snart kan vi grilla varje dag i vår fina trädgård. känns helt sjukt att vi köpt hus. jag som för 4 år sen satt och var apatisk och hörde röster och såg syner och låg på psyket. jag väntar barn, jag jobbar nästan en heltid, jag är gift, jag har köpt hus, jag har pluggat upp mina gymnasiebetyg. så ja, det går trots att man nått botten. man måste bara tro på sig själv och våga lita på att man verkligen kan. för ni kan bara ni vill. jag är nog ett levande bevis på det.
puss! och ha en fantastisk dag! ♥
tack för ert stöd, för att ni finns, för att ni bryr er, för att ni trots att ni inte känner mig utanför här ger så mycket. jag hoppas ni känner att jag ger er mycket tillbaka också! ♥
nu ska jag åka till jobbet strax, börjar 13 och slutar 18. sen ska vi kolla på film ikväll och äta grillspett, jag vill grilla! majskolvar, grillspett med kött, stark korv, paprika, champinjoner och annat gott. hemmagjord potatissallad och en filt i solen. snart snart kan vi grilla varje dag i vår fina trädgård. känns helt sjukt att vi köpt hus. jag som för 4 år sen satt och var apatisk och hörde röster och såg syner och låg på psyket. jag väntar barn, jag jobbar nästan en heltid, jag är gift, jag har köpt hus, jag har pluggat upp mina gymnasiebetyg. så ja, det går trots att man nått botten. man måste bara tro på sig själv och våga lita på att man verkligen kan. för ni kan bara ni vill. jag är nog ett levande bevis på det.
puss! och ha en fantastisk dag! ♥
det där som brukar förekomma här, men aldrig kommer fram i rampljuset.
Anonym om 7+5:
anonym: hur menar du nu? :) att jag hånar alla som genomgått en hel graviditet för att jag kissar mycket? då ber jag så hemskt mycket om ursäkt till alla er som kände er hånade för att jag missbrukar toaletten istället för att kissa på mig :P
(såna här kommentarer får jag dagligen, jag brukar inte publicera dom för jag tycker det finns så fruktansvärt líte plats för dumhet i ett såndant omtänksamt land som sverige och speciellt på den här bloggen, jag blir mest förvånad över hur lågt man kan sjunka för att försöka få en annan människa att må dåligt, lika dåligt som du själv mår. men vet du det där biter lixom inte på mig, bättre att du lägger din tid och energi på att bygga upp ditt självförtroende istället.. för jag knäcks tyvärr inte av såna här påhopp, det känns som jag genom gått lite jobbigare saker än att handskas med en männsika som inte ens vågar stå för vem hon är. jag är glad att jag inte är en person som blir ledsen och tar åt mig, ja det är inte så snälla kommentarer som dimper ner heller.. riktigt elaka i mellanåt. men jag har genom åren blivit totalt imun mot dumhet. dock är det ganska roande hur mycket tid folk har och hur små vissa männsikor faktiskt är. jag hoppas du har kul där hemma nu! den bjuder jag på! (;
och folk som känner mig undrar hur sjutton jag alltid kan vara så positiv och glad, trots allt jag varit med om, trots att en hel skola mobbade mig, men jag tror på riktigt att det är just dom som varit så elaka som fått mig att inse, att jag aldrig aldrig vill vara sådär elak som dom är/var, jag skulle aldrig i min vildaste fantasi vara elak medvetet mot en annan människa, aldrig trycka ner någon annan och bete mig sådär. skulle skämmas ögonen ur mig. men ni gör mig starkare! det ska fan gudarna veta (;
och varför ödslade jag ens tid på det här undrar ni säkert.. jo! jag vill bespara alla härliga underbara människor därute som sitter bakom en skärm och försöker trycka ner mig, och många andra människor. för eran skull, lägg tiden på bättre och vettigare saker. som att sluta vara så bittra! (:
Snacka om att du bokstavligen hånar alla som genomgått en HEL graviditet där ute. Om du fortsätter i den takten kommer väl du ha "foglossning" V9. Hahaha. Kissar mkt nu? Komijen. Då är det dags att kolla urinvägarna för det är inte pga att du väntar barn.IP: 178.31.150.60
anonym: hur menar du nu? :) att jag hånar alla som genomgått en hel graviditet för att jag kissar mycket? då ber jag så hemskt mycket om ursäkt till alla er som kände er hånade för att jag missbrukar toaletten istället för att kissa på mig :P
(såna här kommentarer får jag dagligen, jag brukar inte publicera dom för jag tycker det finns så fruktansvärt líte plats för dumhet i ett såndant omtänksamt land som sverige och speciellt på den här bloggen, jag blir mest förvånad över hur lågt man kan sjunka för att försöka få en annan människa att må dåligt, lika dåligt som du själv mår. men vet du det där biter lixom inte på mig, bättre att du lägger din tid och energi på att bygga upp ditt självförtroende istället.. för jag knäcks tyvärr inte av såna här påhopp, det känns som jag genom gått lite jobbigare saker än att handskas med en männsika som inte ens vågar stå för vem hon är. jag är glad att jag inte är en person som blir ledsen och tar åt mig, ja det är inte så snälla kommentarer som dimper ner heller.. riktigt elaka i mellanåt. men jag har genom åren blivit totalt imun mot dumhet. dock är det ganska roande hur mycket tid folk har och hur små vissa männsikor faktiskt är. jag hoppas du har kul där hemma nu! den bjuder jag på! (;
och folk som känner mig undrar hur sjutton jag alltid kan vara så positiv och glad, trots allt jag varit med om, trots att en hel skola mobbade mig, men jag tror på riktigt att det är just dom som varit så elaka som fått mig att inse, att jag aldrig aldrig vill vara sådär elak som dom är/var, jag skulle aldrig i min vildaste fantasi vara elak medvetet mot en annan människa, aldrig trycka ner någon annan och bete mig sådär. skulle skämmas ögonen ur mig. men ni gör mig starkare! det ska fan gudarna veta (;
och varför ödslade jag ens tid på det här undrar ni säkert.. jo! jag vill bespara alla härliga underbara människor därute som sitter bakom en skärm och försöker trycka ner mig, och många andra människor. för eran skull, lägg tiden på bättre och vettigare saker. som att sluta vara så bittra! (:
happiness!
må bra!
oftast när man vaknar upp mår man ingenting, ens tankar antingen negativa eller positiva påverkar oftast hela din dag blir, vaknar du upp och börjar tänka på någonting som gör dig ledsen, ja då kan du nästan vara säker på att om du inte gör en radikal förändring i ditt tankemönster den dagen så kommer du tyvärr vara ledsen och nedstämd. så här är lite tips på hur man får en bra dag. nu under vinter halvåret är det många som är nedstämda, solen försvinner lite fortare än vad vi egentligen behöver för att få energi och det är en omställning att sitta inne mer än på sommaren. extra viktigt med inställning, tankar och aktiviteter just nu! sen kan man ju vara en tok som jag som älskar mörkret (;
en dag/vecka/månad som undviker nedstämdhet kan se ut på följande sätt;
1. uppskattande dagbok - på kvällen innan du somnar skriv då upp tre saker som du har uppskattat med dagen som varit (du vaknar upp på en måndag och skrev ner dom tre uppskattade sakerna på söndags kvällen) det första du gör är att ta fram blocket/lappen och läser det som du igår uppskattade! du blir påmind om det som gjorde dig glad och även att du vill uppleva saker som gör dig glad även den här dagen!
2. meditation - ibörjan är det jättesvårt att komma ner i meditation, men när man väl lärt sig det kan man med meditation få bort stress, ångest och oro. jag kan meditera när jag samtalar med andra. man lär hjärnan att slappna av, bli medveten om sig själv och glömma tid och rum. det finns mängder med hjälpmedel för att lära sig meditera och när du väl lärt dig det, så vill du inte vara utan det!
3. frukost är dagens viktigaste (och godaste enligt mig) mål. - ät en stadig bra nyttig frukost, lägg hellre pengar på en bra frukost än den där tröjan, en tallrik havregrynsgröt med mjölk ev mosad banan helst ingen sylt om du måste, ha äppelmos! att ta in för mycket socker gör så du blir jättepigg och sen jättetrött. ett kokat ägg, en frukt (om du inte hade banan på gröten) en kopp te (helst grönt, rensar ut slagg och är nyttigare än svart) ett glas juice helst färskpressad. altenativet är ju brämhults som är färskpressad juice utan tillsatser.
4. träning/promenad - jag mår toppen (det gör väl alla människor) av att röra på sig, man säger att träning är mer effektivt än antidepressiv medicin. och det håller jag med om! vilken energi och glädje jag känner efter spinningpassen! eller en riktigt härlig långpromenad! ut och rör på dig! datorn finns kvar (;
5. visalusera - en dag som börjat dåligt (om man börjar dagen med att tänka negativa tankar blir oftast svår att vända om. om du absolut inte hittar någon glädje i dagen i sig, så försök att plocka fram dagar som varit bra, som du var nöjd med, eller tänk på saker du ser fram emot, försök att föreställa dig hur det kommer se ut och kännas när du befinner dig där du vill vara. om du redan upplevt det du tar dig tillbaka till, försök att komma ihåg smaker, dofter, känslan i kroppen du hade, människorna omkring dig, vad hade du på dig, hur såg du ut när du mådde bra? hjärnan sparar mycket minnen och den kan få fram nästan exakt samma känsla som du upplevde just i den stunden. var du glad och lycklig då, kan jag garantera att du kommer må bättre av nu med. är den en händelse du inte upplevt ännu men ser fram emot så gör du exakt samma sak med tänket, men istället kan du välja hur du önskar att det kommer att vara. jag gör så med tex londonresan vi ska på; jag ser dom snöklädda träden i en mysig park vi promenerar i,. all vacker julbelysning, alla glada varma människor, känslan i kroppen och alla mysiga saker vi ska göra. kort och gott, är du eländig, tänk dig gladare, sen lovar jag att du kommer må bättre!
6. det kunde varit värre ta ansvar för dig - det tänket tycker jag inte riktigt om, man ska egentligen aldrig jämföra sig med hur andra har det, alla har vi våra livsöden. hur som helst. så fungerar det iallafall. vart du än befinner dig i livet, vilken livskris du än genomgår så lovar jag dig att någonstans i världens finns det någon annan som har det värre. är det verkligen så hemskt det du går igenom? många gånger när man mår dåligt tror man aldrig att man kommer bli glad igen, men vänder du istället på det, DU har antagligen några fingrar med i spelet om din egen olycka. inte alla gånger då är istället ansvaret på dig själv att sluta tycka synd om dig själv och ta tag i dig själv. kan låta hårt. men alla har faktiskt ansvar för sitt eget välmående. livet kan vara fruktansvärt orättvist, det är krig i allt för många länder. men faktum är att hade dom slutat kriga så hade det inte varit några krig. sluta skylla på andra, sluta skylla på att det är andras fel att du mår dåligt eller lever som du gör. DU har själv ett ansvar. vill du inte befinna dig i en situation, ta då tag i situationen och gör det bästa av situationen! du kommer må så himla bra av att ta ansvar för dig själv. att skylla allt på andra, gör dig inget gott. man kan dalta i evigheter med en människa som mår dåligt, men där det kommer in en aha upplevelse och ett uppvaknade det är där det sker förändring! aha upplevelsen är att du faktiskt skriver ditt eget liv, du är huvudpersonen, manusskrivaren i ditt eget liv.ansvar!
7. lär dig att förlåta - att ha massa skit i garderoben (både mentalt och bokstavligt talat) gör dig undermedvetet stressad. har du sårat någon, och du vet att du gjort någon annan människa illa, svälj då din stolthet och ring och be om ursäkt, att ha ovänner mår ingen bra av. kan man inte förlåta andra kommer det tyvärr hänga kvar resten av ditt liv, du kanske inte tänker på det dagligen, men tro mig det finns där. det bästa sättet att förlåta en annan människa som gjort dig illa eller som du gjort illa, ja som du har någonting otalat med, försök att koppla ur din hjärna ur själva problemet och händelsen och se en helhet istället, vad berodde det här på, varför blev det som det blev. se händelsen ifrån den människans ögon som du ska förlåta. varför agerade den här personen såhär, allt har alltid en anledning och letar du och är mer öppensinnad kommer du att inse varför. vi behöver inte alltid hålla med andras åsikter och handlingar och val, men att vara öppensinnad och ha en översikt om varför personen gjort vissa saker gör så att DU kan gå vidare. jag blev sexuellt utnyttjad av min pappa i 9 år till och från. mer när jag var liten. jag har alltid trott att jag lagt det bakom mig, men det senaste året har massa minnesbilder kommit upp, och jag har varit fruktansvärt arg och lättirriterad. det enda sättet för mig att lägga det hela bakom mig var att försöka föreställa mig varför han gjorde som han gjorde. försöka förstå. då är det lättare att gå vidare. alla har vi våra störningar, vissa vägrar bara att inse dom, men så kan vi också välja att faktiskt välja att förstå, även fast vi aldrig skulle agera likadant.
8. riv alla murar gå din väg var dig själv - jag har aldrig följt strömmen, alltid varit mig själv, klätt mig som jag velat, levt lite utanför samhällets alla normer. aldrig känt att jag passat in. alltid känt mig ensam trots att jag haft massa vänner omkring mig. alltid trivts bäst ensam. för mig har det varit ansträngde att vara med andra under längre perioder, jag tänker annorlunda, men ofta har jag inte orkat ta diskussioner för att förklara hur jag känner, tänker är. tills för ett tag sen, någon slags revolt, jag vill vara mig själv jämt med alla människor, tänka göra, och vara mig. och visst kan det lätt uppstå konflikter när man inte alltid tycker om tänker som andra, men jag mår bättre i mig själv. det jag försöker säga är; vi människor har oftast olika roller i livet, man är på ett sätt på jobbet, ett sätt i kompiskretsen, ett sätt hemma med kärleken. varför inte vara sig själv jämt? visst är det du alla dom här rollerna, men slå ihop dom. våga vara du! har du människor omkring dig som älskar dig på riktigt då accepterar dom dig oavsett vad. oavsett brister val och värderingar. dom människorna ska du hålla hårt i.
beyond superficiality
det har varit en magisk kväll. en sån där där man inser stora saker och kan nicka utan att ens förklara. tack för ikväll! nödvändigt och nyttigt. självinsikt och även ännu en insikt inför samhället och mänskligheten. vi borde verkligen sätta in en kontaktannons med förfrågningar om andra som vi. att kunna stå mitt i centrum av uppmärksamhet, men ändå känna sig ensam. för man njuter inte av uppmärksamheten, man avskyr den för man vet att den inte är äkta. vad är egentligen äkta? det måste vara såhär det känns att tillhöra en religion. jag älskar verkligen att diskutera, det har vi gjort i timmar ikväll. närmare bestämt i sju timmar nu, ha. öppna sinnen är så himla vackert. det måste vara det vackraste som finns. någonsin. inse, uppfatta, se utanför boxen. jag levde nog i boxen för att jag inte orkade förklara mig, för såfort man börjar förklara sig, så blir det oftast konflikter, speciellt med människor som inte kan leva utanför boxen, inrutade. att kunna stå utanför och iakta, betraktaren. gud vad invecklat om man inte är och känner det vi gör. men gud vilken befrielse det är att faktiskt inse. meningen med allt. beyond superficiality.
jag har inte drogat jag lovar (;
8 november 2010
god dag vänner! hoppas er dag har varit bra hitintills! jag har haft djupa samtal med mamma. åh jag brinner verkligen för att coacha andra. och när man ser framsteg blir man glad inuti på riktigt. jag vill hjälpa andra att må bra, och det är det jag kommer jobba med! det är mitt kall. det har jag egentligen vetat ända sen jag gick på högstadiet och var mobbad. jag ville aldrig att någon annan skulle må så dåligt som jag mådde då. i gymnasiet blev jag kamrat stödjare och i bloggen hjälper jag massa läsare med olika problem i vardagen. och jag är så himla glad att jag fått chansen att få hjälpa till. under den senaste tiden har jag varit i ett kaos, och jag försöker att dela upp mina problem med andras, men ibland är det svårt att vara stark fullt ut när man svajar själv. men jag gör alltid så gott jag kan! det lovar jag! jag önskar att jag kunde hjälpa fler. så småning om vill och kommer jag öppna en verksamhet för att vägleda och hjälpa andra att ta sig framåt i livet. alla är värda att må bra, trots bakgrund. trots barndom. trots uppväxt. och jag har massa knep, råd och hjälpmedel. det är så himla skönt att komma på vad det är man ska hålla på med. har egentligen vetat om det länge, men det har de senaste månaderna blivit så himla mycket klarare. varför är vi svenskar så himla rädda för att starta eget? ingen aning! "creativity comes from trust. trust your instincts" mamma säger att jag kan ta mig hur långt som helst, att alla kan det bara man tror på sig själv. jag ska sluta sätta upp hinder och ursäkter för mig själv. och istället ta mig dit jag vill och känna lycka. för det är precis ren lycka man känner när man vågar, när man tror på sig själv och vågar ta ett kliv. det gör jag nu.
fredag
jag är totalt inne i pluggvärlden och har för närvarande nästan gått i ide. jag fungerar så, mår jag dåligt, då läker jag bäst på egen hand och det är väl precis det jag håller på med just nu. jag har flytt landet, eller nej inte så men jag befinner mig på en lugn harmonisk plats där jag blir omringad av trygghet, stabilitet, välmående och förståelse. jag behöver vara ensam. få läka, det här året har varit rent utsagt påfrestande och förändringar (nu mera kallade positiv utveckling) har varit väldigt påfrestande för mig. jag försöker hitta tillbaka till glädjen på riktigt den här gången. för en gångs skull vara ärlig mot mig själv. lyssna på vad jag vill. leva för mig. inte bara för andras välmående. tappade nog bort mig själv en smula där någonstans. men som jag sagt så himla många gånger, man måste falla för att bli starkare i sig själv. våga se brister, våga ta ansvar, våga göra förändringar (positiva utvecklingar) för att komma framåt i livet. annars blir det så lätt att man står och trampar. jag är färdig tampad nu. både psykiskt och mentalt. man kan inte göra hela världen lycklig. speciellt inte om man själv inte är lycklig. jag har varit ihopväxt med honom sålänge, jag vet inte vem jag är utan honom riktigt, vem är jag? hur är jag? och varför är jag? det är väl en riktigt dykning i sinnet, själen och hjärtat. nu ska jag för första gången på väldigt många år hitta tillbaka till mig själv. och sånt tar på krafterna gott folk.
ikväll blir det fin fin middag på flodig restaurang, uppklätt och fint smink. jag ska kuta ner på stan och köpa en ny klänning, fixa håret och sminka mig tjusigt! sen kan den här helgen börja. jag är trött i själen så en mysig middag med fina människor är precis vad jag behöver. i veckan ska jag plugga, jobba, träffa underbara människor och må bra. jag ska planera inför flytt, ska packa, ska genomföra den där tunga förändringen (positiva utvecklingen) och se framåt. försöka att inte vara rädd. för jag är rädd. upp och ner går det.
nu ska jag duscha, göra mig iordning och promenera ner på stan. ikväll blir det en mysig kväll, ser verkligen fram emot det. jag har fredagsmys i hela kroppen och jag hoppas innerligt att ni har det bra ni med. att när ni mår som jag mår nu, ändå kan plocka ut de positiva bitarna och njuta fullt ut av dom. må bra! njut och ha en jättemysig helg nu! vi hörs senare ikväll. efter middag och mys. ta hand om er!
puss&kram.
tända ljus och mörker
det är så mörkt ute så det känns som det är mitt i natten, jag älskar våran mörkare tid på året, sommar i all ära, men hösten och vintern är det bästa jag vet! då mår jag som bäst. för vissa är det tvärtom att mörkret skrämmer, men man får hitta lösningar i allt. tända många ljus, planera in många och mysiga aktiviteter i vardagen, ha saker att se fram emot, alla braiga serier på tv startar på hösten och det är perfekt att krypa upp i soffan med en varm kopp te under en filt och gosa. gör iordning det där fotoalbumet med bilder från sommaren, börja titta runt efter julklappar, även fast det är lite tidigt, så har du mer tid för att njuta av julen om du slipper all stress. ta långa promenader bland dom fina höstlöven, stanna upp och njut, det gjorde jag igår och vad vackert det är ute nu. underbart! tillåt dig att vara inne en heldag skjuta upp alla måsten. försök att se mörkret som någonting bra. nu ser vi ju stjärnorna så mycket bättre.
det är är början på mycket förändring i mitt liv, jag har varit rent ut sagt livrädd för den här förändringen. att förlora den trygghet jag haft i så många år, men någonstans på vägen insåg jag att tryggheten den bor i mig, jag hade bara inte tittat efter tillräckligt noga. det blir som min vän cissie säger, en själarensning och att hitta sig själv. för det har jag alltid undrat, vem är jag? jag vet hur jag är som person, och jag har alltid trott att jag vetat vad jag vill. men nu då.. efter det här uppvaknandet.. jag och mamma var på bio i förrgår och såg en film som jag just då inte tyckte var överdrivet bra, men den satt sig på något sätt. hon åkte till indien och levde i ett "läger" som budist, meditation, medveten närvaro, finns inre lyckan och framförallt sig själv. jag har alltid frågat alla andra vad som är bra, bäst för mig, alltid fått olika svar av alla och bara blivit fruktansvärt förvirrad själv. så började jag meditera, varje dag i 20 minuter, och vände mig inåt och hittade svaren där istället. så sakta men säkert. jag var hos ett medium igår, och hon sa att jag står inför stora förändringar i livet och att det är här jag går in i mitt vuxna liv på riktigt. med familj och barn. och ja, det är väl väldigt viktigt då att man är helt utredd med sig själv. är det någon som är bra på att analysera, gräva på djupet och vilja förstå allt, så är det jag. hon sa att hon såg mig både som 40 åring i tänkandet, men även som tonåring. väldigt fragil och osäker. och det är den delen jag nu tydligen håller på att lämna, och bli vuxen.
jag har nog alltid sett det här uppbrottet som någonting negativt, all förändring för mig har varit fruktansvärt jobbigt för det är sån jag är, jag är livrädd för att minsta människor som gett mig trygghet i livet, för trygghet var det sista jag hade i min uppväxt med pappa. och när jag väl hittat trygghet har jag med näbbar och klor klamrat mig fast, i bland lite för länge. jag läste i topphälsa innan om förändring, hur ordet låter negativt, och där stod det att istället för att använda ordet förändring så skulle man säga "positiv utveckling" för det är precis det som händer, vi väljer att ta bort delar, platser, människor och situationer ur vårt liv och gör allt bättre. att gå frammåt är ingen förlust, tvärtom! man måste se att bara för att en dörr stängs så står man inte där som en förlorare, man står som en vinnare, för man lyssnade på sig själv, man tog ett steg och lyssnade på sig själv. "sen får hela världen tycka att du gör hur mycket jävla fel som helst, det är du, dig själv du alltid ska lyssna på" och vad vill jag då? det tar för lång tid att skriva om, det är nog lättare att säga "vad vill jag inte..?" det är endast du som sätter upp dina gränser. jag sätter upp enormt mycket gränser i mitt huvud. osäkerhet! men sålänge man vet om det, man vet om osäkerheten och varför man sätter upp gränserna för sig själv så går det att jobba med, det går att göra en förändring. tror ni på fullt allvar att jag hade fått såhär mycket självinsikt om jag inte insett mina brister och vågat erkänna som för mig själv och arbetat med dom? nej, då hade jag garanterat fortfarande tagit överdoser av mediciner, skärt mig i armarna, levt farligt och hade pojkvänner som slog mig och var kontrollerande. jag hade antagligen redan tagit livet av mig, det är där, just där vi måste inse när tiden är inne för en förändring, eller som jag numera säger positiv utveckling. du har hela världen framför dina ögon. om du väljer att se tio cm framför näsan eller flera meter, ja till och med orkar vända blicken åt olika håll, då har du kommit långt. låter jätteluddigt. klart vi tittar åt olika håll. men tittar vi verkligen? ser vi? eller ser vi inte... titta bara lite noggrannare inne i dig själv. varför ständigt leta efter svaren utifrån när du har alla sanningar inom dig?
jag börjar se.
MISSION COMPLETED
så har jag gjort alla övningar för idag. 50 situps, 50 armhävningar (aj det brände), 50 rygglyft, och så någon wierd ställning jag fick av naprapaten, ligga på rygg händerna ut så man ser ut som ett t och sen upp med rumpan högt i luften och ut med ett ben rakt ut i luften.. ett ben i taget då.jag ska göra dom ikväll också. min gump börjar bli fast ^^ jag har insett att det går lika bra att träna hemmifrån. men visst är det kul att gå till gymmet med. och i höst ska jag det igen. men under sommarhalvåret tränar jag hellre hemmifrån med gummiband, hantlar och yogamatta! jupp (:
vi vet att vi föds och vi vet att vi dör.. därimellan är ganska luddigt.
nu är det mindre än en månad kvar tills jag fyller 25 år. jag trodde att jag skulle ha två barn minst och ha ett fast jobb och typ vara president vid det här laget. kanske till och med ha ett eget företag. men pilutta mig! jag sitter fortfarande och tragglar matte på komvux och sliter mitt hår för att jag inte har ett heltidsjobb. men vet ni. jag är skitlycklig ändå. i grund och botten är det ju inte saker runtomkring dig som gör dig lyckligare. nej! det är inrelycka som jag tjatar om så mycket. jag blir lycklig av att sitta och dricka en kopp te, gå en promenad i regnet, sitta ute på balkongen och se solen gå ner bakom trädtopparna, få en varm lång kärleksfull kram av någon jag älskar, mysa med katterna, ha hemmaspa. jag kan rabbla i evigheter. jag väljer att lägga fokus på det jag tycker om istället för det jag inte tycker om. nej jag tycker inte om att jag inte vet helt säkert om jag får heltid på jobbet i höst, och jag suckar högt över att jag inte var med bestämd när jag gick på gymnasiet utan hoppade av. men jag försöker att vända på det istället. jag håller hoppet uppe och hoppas hoppas att chefen på granit kan fixa heltid till mig till hösten och jag vet att hon tycker om mig. och jag är egentligen glad att jag inte pluggade klart mina betyg i gymnasiet.. för jag fick bo i en jättemysig stad i ett år (strömstad) och jag fick utbilda mig till dekoratör för H&M och nu har jag mycket mer motivation i skolan och skriver mvg:n istället.
som sagt jag trodde att jag skulle kommit så mycket längre. men det är som my brukar säga till mig när jag har ångest över att jag traglar med skolan nu. - "fanny gumman, du har kommit hur långt som helst. titta bara tillbaka några år. hur mådde du då? och hur mår du nu?!"
jag började helt enkelt med mig själv. byggde upp mitt psyke, faller inte för mycket och faller jag, då reser jag mig upp, borstar av knäna och fortsätter att trampa frammåt. nu är jag redo att ta tag allt annat. nu har jag lärt känna mig själv på djupet och jag älskar den jag är. jag är rak, ärlig och omtänksam, trevlig, social, glad och livlig, jag har en djup sida som är filosofisk och grubblande och jag är lättsam och lätt att lära känna. jag kan utan att skämmas säga att jag är en bra människa, en bra medmänniska och då känns det så mycket bättre att presentera sig själv för utbildningar och arbeten. för sånt där syns i ögonen. falskhet ni vet. dom säger ju att allt spelglar sig i ögonen, själen sitter där.
allt tar sin tid, allt löser sig i slutändan. alltid till det bästa. det blir inte alltid som vi trodde att det skulle bli. vi kan gå på en väg i livet för att sedan byta väg. men det är ju det som är det charmiga i livet också, att vi inte alltid har allt klart för oss, att allt inte är helt självklart. hur kul vore det? det måste vara lika tråkigt som att vinna så mycket pengar så man kan köpa precis vad man vill. hur kul är det att aldrig få längta efter någonting och veta allt redan? nej inte så kul. huvudsaken är vilken väg du än går på att du älskar dig själv och är sann mot dig själv och mot andra. man mår så himla mycket bättre då.
som sagt jag trodde att jag skulle kommit så mycket längre. men det är som my brukar säga till mig när jag har ångest över att jag traglar med skolan nu. - "fanny gumman, du har kommit hur långt som helst. titta bara tillbaka några år. hur mådde du då? och hur mår du nu?!"
jag började helt enkelt med mig själv. byggde upp mitt psyke, faller inte för mycket och faller jag, då reser jag mig upp, borstar av knäna och fortsätter att trampa frammåt. nu är jag redo att ta tag allt annat. nu har jag lärt känna mig själv på djupet och jag älskar den jag är. jag är rak, ärlig och omtänksam, trevlig, social, glad och livlig, jag har en djup sida som är filosofisk och grubblande och jag är lättsam och lätt att lära känna. jag kan utan att skämmas säga att jag är en bra människa, en bra medmänniska och då känns det så mycket bättre att presentera sig själv för utbildningar och arbeten. för sånt där syns i ögonen. falskhet ni vet. dom säger ju att allt spelglar sig i ögonen, själen sitter där.
allt tar sin tid, allt löser sig i slutändan. alltid till det bästa. det blir inte alltid som vi trodde att det skulle bli. vi kan gå på en väg i livet för att sedan byta väg. men det är ju det som är det charmiga i livet också, att vi inte alltid har allt klart för oss, att allt inte är helt självklart. hur kul vore det? det måste vara lika tråkigt som att vinna så mycket pengar så man kan köpa precis vad man vill. hur kul är det att aldrig få längta efter någonting och veta allt redan? nej inte så kul. huvudsaken är vilken väg du än går på att du älskar dig själv och är sann mot dig själv och mot andra. man mår så himla mycket bättre då.
lycka i dig själv.
häromdagen skrev jag;
vad innebär egentligen lycka? är det att uppnå så många mål som man bara hinner med, för att senare komma på att man knappt hann njuta. att jag börjat leva för dagen, för stunden gör mig lycklig. jag strävade alltid innan, ville uppnå, men i slutändan är det inte alla saker runtomkring som gör en lycklig. det är att acceptera dig själv, din vardag och allt du är och vad du gör som skapar lycka på riktigt. du kan aldrig bli lycklig på ytan, det kan ta ett helt liv att känna rotad lycka, men när du väl gör det är det nog det bästa som någonsin har hänt dig. för när du upplevt den vill du aldrig aldrig mer gå tillbaka till ytlig lycka. du kan aldrig köpa dig lycka, aldrig få den ifrån någon annan, till viss del visst. men sålänge du är lycklig och älskar dig själv så kommer du klara av jobbiga hinder i livet, du kommer resa dig upp efter jobbiga trauman och situationer och du kommer njuta mer grundligt. lycka är grundstenen till ett långt och bra liv. lycka är ju trots allt det vi strävar efter hela tiden, i böcker, i tidningar, på stan. men ta en närmare titt inom dig själv, lyckan finns där, det gäller bara att ta fram den och damma av den lite.
vad innebär egentligen lycka? är det att uppnå så många mål som man bara hinner med, för att senare komma på att man knappt hann njuta. att jag börjat leva för dagen, för stunden gör mig lycklig. jag strävade alltid innan, ville uppnå, men i slutändan är det inte alla saker runtomkring som gör en lycklig. det är att acceptera dig själv, din vardag och allt du är och vad du gör som skapar lycka på riktigt. du kan aldrig bli lycklig på ytan, det kan ta ett helt liv att känna rotad lycka, men när du väl gör det är det nog det bästa som någonsin har hänt dig. för när du upplevt den vill du aldrig aldrig mer gå tillbaka till ytlig lycka. du kan aldrig köpa dig lycka, aldrig få den ifrån någon annan, till viss del visst. men sålänge du är lycklig och älskar dig själv så kommer du klara av jobbiga hinder i livet, du kommer resa dig upp efter jobbiga trauman och situationer och du kommer njuta mer grundligt. lycka är grundstenen till ett långt och bra liv. lycka är ju trots allt det vi strävar efter hela tiden, i böcker, i tidningar, på stan. men ta en närmare titt inom dig själv, lyckan finns där, det gäller bara att ta fram den och damma av den lite.
det finns ingenting du inte kan lyckas med sålänge du tror på dig själv. du är unik, du är underbar, du är allt, du är inte som någon annan, och det ska du inte heller vilja vara. älska dig själv! varje dag! det gör jag!
och fick en fråga;
åh, om jag också kunde tänka sådär klokt någon gång. känner mig som en dränkt snigel. har gått dbt, men får inte till det pga stress. vad göra?
så tänkte jag försöka svara på det! hur göra!?
jag har gått i terapi sen jag var tretton, nu är det över ett år sen jag slutade och ja visst har det hjälpt mig, mest hjälpte året när jag gick på dbt, och året jag gick på lyra och blev coachad. jag har gått på vägledande samtal, social träning, omvärldsorientering, life and career-coaching, coaching enligt international coach feferations standard och IMG/expressive arts-coaching enligt EGS schweiz och svenska institutet för uttryckande konst.. har diplom till och med på allt! och ja det har varit ett jävla jobb. från att ta sig från psykotisk, beroende av massa mediciner för att kunna vakna, kunna äta, kunna andas, kunna gå ut, kunna fungera nogelunda, kunna sova, slippa se saker som inte fanns, slippa röster, slippa skada mig själv. det finns nog piller för allt tror jag? jag har nog fått ett piller för varje lite skavank jag haft. men jag kom på efter sju års medicinering att skavankerna var livet, och jag kom också på att jag kunde ta tag i mina skavanker som jag numera tycker om och inte längre kallar skavanker, utan utmaningar. byt ur ordet skavank, eller problem till utmaning, för då blir det genast mycket mer motiverande. jag har också lärt mig under årens lopp att av all hjälp du får utifrån så är det i slutändan bara du själv som kan hjälpa dig på riktigt, för ingen annan kan någonsin förstå dig till 100%. det är bara du. folk kan förstå till en viss del, men aldrig uppleva hur du upplever eller känner, det är bara du. jag kände mig inte själv innan, och speciellt inte när jag var omtumlad av mediciner. vem var jag då? jag levde i en fantasi, jag gick på moln, jag vaknade upp med ett falsk leénde på läpparna, för att mina antidepressiva mediciner bestämde att jag skulle det. jag kände mig inte som en robot då, men nu när det är ett år sen jag tog min sista tablett så kan jag lova att jag var det då. man lägger ett lock på känslorna, ja det jobbiga iallafall och visst kan man behöva det om man mår fruktansvärt dåligt vilket jag gjorde det. men helt ärligt så tror jag att dom förstörde mer än hjälpte i längden, tillslut behövde jag öka, öka, öka doserna för att jag blev så van. i regel ska man bara äta antideppresiva mediciner i högst 6 månader, jag åt mina i över åtta år..
nu när jag väl hade slutat att äta medicinerna mådde jag sämre än någonsin, dels för att dom gick ur kroppen och det blir såklart som en avtändning, jag mådde illa, kräktes, hade ont i magen, fick kroppssmärtor, tappade mer hår än vanligt (tur att jag har så mycket hår haha), jag var mer nere än någonsin, blev paranoid och blev mer deprimerad än innan.. MEN jag läste massor på nätet om det här och jag stod ut. jag fick råd av mina läkare att börja igen, men om man bara följer andras råd så lever man inte sitt eget liv, jag ville ta ett eget beslut och det gjorde jag. för ung. två månader sen så börjar min kropp balansera sig själv och skapar numera mer endorfiner än vad mina antidepressiva någonsin gjorde under dom där åtta åren. det kändes ungefär som att jag levt i en glasbubbla och för första gången på flera år såg jag livet, världen, mig själv. och jag var tvungen att från början lära känna mig själv, för det jag kom ihåg var först en självdestruktiv tjej, som sedan blev en robot som levde på en linje. för det är inget upp och ner, det är en rak tråkig, ospännande linje genom vardagen, genom livet med mediciner. jag rekomenderar ingen att äta antidepressiva. det här förstört mer för mig än vad det har hjälpt.
hur som helst, lite bakgrund är alltid nödvändig, ni vet säkert att jag varit med om jobbigheter när jag växte upp. för det har jag skrivit om förut. och det är väl någonstans där man får hitta styrkan i sig själv, "jag har ett ansvar" jag har ett ansvar för hur jag vill leva mitt liv, för det är det ju mitt liv. ingen annans. hur vill jag leva mitt liv? hur vill jag vakna upp på morgonen? vad vill jag tänka? vad vill jag göra? man kan helt enkelt inte sitta och vänta på att någon annan ska få dig själv att må bra. någon därute kan hjälpa dig, alexander fanns där för mig och hjälpte mig jättemycket. stöttade och pratade, och höll upp mig när jag föll. man får känna efter lite, det är en balans, mår du så pass dåligt så du inte orkar upp ur sängen, stirrar i taket eller stänger in dig och inte vågar gå ut bland människor så behöver du stöd, för när man hamnar där är det svårt att bryta det mönstret, det var där jag var när alexander kom in i mitt liv. men min kärlek till honom och hans kärlek till mig vågade jag ta mig ut ut mitt kaos sakta men säkert och jag vågade gå ut och se dagsljus igen. när du väl har vågat att ta dig ut och mår lite bättre så skaffa orentliga rutiner, se det som skalmans sov och ät klocka. och ha fastna rutiner, det är superviktigt när du är djupt nere på botten.
när du klarar av det så lägg till intressen, försök att hitta saker du tycker om att göra, måla är superbra för att få ut massa känslor och du kan få fram saker om dig själv som förvånar dig, köp fina målarböcker med blanka sidor, vattenfärger, akryl färger och "kladdkritor" och måla! skriv en lista på saker som du tycker om att göra, gör den listan när du mår bra, alla har vi svackor och när vi väl har dom så är det svårt att hitta någonting vi finner roligt eller underhållande, plocka fram din lista då och tvinga dig själv till att göra någonting. du kommer tycka att det är pest i början, men du kommer må bättre.
ett annat tips som gör dig mer säker i dig själv, eller får dig att lära känna dig själv, och hjälpa dig själv är att boka in egen tid i din kalender, jag började göra det i samband med att jag började må bättre efter att jag trappat ner på medicinerna. stäng av mobilen, sätt dig i soffan med en kopp te, tänd ljus, dra en filt över dig, och bara var. jag kan lova dig att det kommer krypa i kroppen i början, speciellt om du inte mår helt bra, men ju längre tid det går desto bättre kommer det fungera och bara det får dig att finna mer styrka i dig själv. helt plötsligt kan du underhålla dig själv och det betyder också att du kan göra sig själv gladare när du är ledsen, utan att vara beroende av någon annan utifrån. börja med 15 min, utan datorn, utan tvn, utan någon i närheten. du kommer inte vilja missa din egen tid i veckan sen, och du kommer må så mycket bättre. du kommer bli mer i dig själv, du kommer leva i dig själv och komma på när du sitter där vem du är. hur du är, inte utifrån vad andra tycker eller tror, utan vem du verkligen är.
jag var utan att jag ens märkte det alla till lags, jag var precis så som jag trodde att folk runt om kring mig hoppades på att jag skulle vara, och det tog enormt mycket på mina krafter. jag visste det inte då, men jag märkte hur skönt det var att sluta vara så. det var okej att vara sig själv. det var okej att säga nej om jag inte orkade, det var okej att göra andra besvikna, för gjorde jag inte det var det jag själv som led mest. det kan låta enormt egoistiskt, men om man tänker efter, uppskattar inte de människorna du har runtomkring dig att du är dig själv, gör det du vill, och mår bra. gör det det inte mår du jättedåligt i slutändan och det går även ut över din omgivining. jag började sakta men säkert visa vem jag var, visa att jag också mådde dåligt, för jag hade byggt upp en slags fasad om att ingenting var fel, dels var det pga av medicinerna, för det bedövade, men den där masken satt kvar till stor del när jag slutade också. sen tog jag en bloggpaus, jag funderade över hur jag ville vara. ville jag vara en robot som aldrig hade problem, eller brister, eller ville jag vara en äkta människa, som går sönder i mellanåt, har dåliga dagar och brister. ja, det ville jag och jag ville också känna att jag levde, vilket jag gjorde när jag levde ordentligt. det jag vill säga är; det är okej att vara "fel" och det är okej att även visa det för andra. älskar dina nära och kära dig så gör dom det även fast du har brister. jag är glad att jag slutat leva i en illusion. och lever i den riktiga världen.
blev ett långt inlägg och jag vet knappt vad jag skrivit, för när jag skriver eller pratar numera så säger jag det och jag skriver det som kommer när jag skriver eller pratar. jag tänker sällan och det blir bäst så. ni vet ju hur man säger att man ska ta det första man tänker på, för det är det man vill mest. den första känslan är den rätta. tänker man för mycket på vad man vill, kan det sluta med att man istället stoppar in andras val och vad andra vill att man borde eller ska göra undermedvetet. sluta styras av andra och bli dig själv mer. på så vis kommer du att finna styrka, du kommer hitta lycka grundligt rotat i dig själv. lyssna alltid till ditt hjärta. ibland kommer du stå i en väntsal i livet och du vet varken ut eller in, och det är okej att stå där ett tag och bara vara. det är okej att inte glida genom livet, för livet är upp och ner och ibland är det mer uppförsbacke än plan mark. ibland är det mer nedförsbacke. vi vet aldrig, vi vet aldrig hur livet kommer se ut och det är väl det som är det charmiga med livet. vi vet inte vad som kommer hända. vi kan planera bäst vi vill, och vi planerar till stor del för att vi människor är otroligt rädda för saker vi inte vet om, saker som är oförståligt, som framtiden. vi kan som sagt planera så mycket vi vill. men livet kan ha andra vägar för oss. och vi vet aldrig om dom. och det skrämmer oss. det skrämmer inte mig längre, inte alls på samma sätt. för jag vet att hur det än blir så löser sig allt alltid till det bästa. för du har alltid dig själv du kan lita på, din bästa vän, någon som står upp för dig, som du kan lita på,. den här personen som du kan lita på ska du ta vara på, älska och vårda. se dig själv som din bästa vän. eller sätt dig i en stol och ha en stol framför dig, låtsas att du sitter mitt i mot dig själv fast du är i den åldern du är nu och flickan/pojken som sitter på stolen framför dig är 6 år, har ett plåster på ena knät, gråter och vill ha råd. vad skulle du säga till dig själv som 6 åring? vad skulle du ge för råd? för tröst? för vägledning? tänk på det!
nu måste jag verkligen iväg och hämta ut mitt paket. jag hoppas det här var till lite hjälp och att det inte var för luddigt. fråga om ni undrar nått och ja, mejlen är alltid öppen för er. jag svarar och jag ger tips, råd, och stöd för er som behöver. jag mejlar med flera av er och många av er har kommit vidare i livet och det glädjer mig så himla mycket. ni gav mig stöd tillbaka nu när vera gick bort och det uppskattar jag mer än ni tror. tack <3
ha en bra dag nu och var rädda om er! ni är värda att må bra, varje dag!
älskling <3
och fick en fråga;
åh, om jag också kunde tänka sådär klokt någon gång. känner mig som en dränkt snigel. har gått dbt, men får inte till det pga stress. vad göra?
så tänkte jag försöka svara på det! hur göra!?
jag har gått i terapi sen jag var tretton, nu är det över ett år sen jag slutade och ja visst har det hjälpt mig, mest hjälpte året när jag gick på dbt, och året jag gick på lyra och blev coachad. jag har gått på vägledande samtal, social träning, omvärldsorientering, life and career-coaching, coaching enligt international coach feferations standard och IMG/expressive arts-coaching enligt EGS schweiz och svenska institutet för uttryckande konst.. har diplom till och med på allt! och ja det har varit ett jävla jobb. från att ta sig från psykotisk, beroende av massa mediciner för att kunna vakna, kunna äta, kunna andas, kunna gå ut, kunna fungera nogelunda, kunna sova, slippa se saker som inte fanns, slippa röster, slippa skada mig själv. det finns nog piller för allt tror jag? jag har nog fått ett piller för varje lite skavank jag haft. men jag kom på efter sju års medicinering att skavankerna var livet, och jag kom också på att jag kunde ta tag i mina skavanker som jag numera tycker om och inte längre kallar skavanker, utan utmaningar. byt ur ordet skavank, eller problem till utmaning, för då blir det genast mycket mer motiverande. jag har också lärt mig under årens lopp att av all hjälp du får utifrån så är det i slutändan bara du själv som kan hjälpa dig på riktigt, för ingen annan kan någonsin förstå dig till 100%. det är bara du. folk kan förstå till en viss del, men aldrig uppleva hur du upplever eller känner, det är bara du. jag kände mig inte själv innan, och speciellt inte när jag var omtumlad av mediciner. vem var jag då? jag levde i en fantasi, jag gick på moln, jag vaknade upp med ett falsk leénde på läpparna, för att mina antidepressiva mediciner bestämde att jag skulle det. jag kände mig inte som en robot då, men nu när det är ett år sen jag tog min sista tablett så kan jag lova att jag var det då. man lägger ett lock på känslorna, ja det jobbiga iallafall och visst kan man behöva det om man mår fruktansvärt dåligt vilket jag gjorde det. men helt ärligt så tror jag att dom förstörde mer än hjälpte i längden, tillslut behövde jag öka, öka, öka doserna för att jag blev så van. i regel ska man bara äta antideppresiva mediciner i högst 6 månader, jag åt mina i över åtta år..
nu när jag väl hade slutat att äta medicinerna mådde jag sämre än någonsin, dels för att dom gick ur kroppen och det blir såklart som en avtändning, jag mådde illa, kräktes, hade ont i magen, fick kroppssmärtor, tappade mer hår än vanligt (tur att jag har så mycket hår haha), jag var mer nere än någonsin, blev paranoid och blev mer deprimerad än innan.. MEN jag läste massor på nätet om det här och jag stod ut. jag fick råd av mina läkare att börja igen, men om man bara följer andras råd så lever man inte sitt eget liv, jag ville ta ett eget beslut och det gjorde jag. för ung. två månader sen så börjar min kropp balansera sig själv och skapar numera mer endorfiner än vad mina antidepressiva någonsin gjorde under dom där åtta åren. det kändes ungefär som att jag levt i en glasbubbla och för första gången på flera år såg jag livet, världen, mig själv. och jag var tvungen att från början lära känna mig själv, för det jag kom ihåg var först en självdestruktiv tjej, som sedan blev en robot som levde på en linje. för det är inget upp och ner, det är en rak tråkig, ospännande linje genom vardagen, genom livet med mediciner. jag rekomenderar ingen att äta antidepressiva. det här förstört mer för mig än vad det har hjälpt.
hur som helst, lite bakgrund är alltid nödvändig, ni vet säkert att jag varit med om jobbigheter när jag växte upp. för det har jag skrivit om förut. och det är väl någonstans där man får hitta styrkan i sig själv, "jag har ett ansvar" jag har ett ansvar för hur jag vill leva mitt liv, för det är det ju mitt liv. ingen annans. hur vill jag leva mitt liv? hur vill jag vakna upp på morgonen? vad vill jag tänka? vad vill jag göra? man kan helt enkelt inte sitta och vänta på att någon annan ska få dig själv att må bra. någon därute kan hjälpa dig, alexander fanns där för mig och hjälpte mig jättemycket. stöttade och pratade, och höll upp mig när jag föll. man får känna efter lite, det är en balans, mår du så pass dåligt så du inte orkar upp ur sängen, stirrar i taket eller stänger in dig och inte vågar gå ut bland människor så behöver du stöd, för när man hamnar där är det svårt att bryta det mönstret, det var där jag var när alexander kom in i mitt liv. men min kärlek till honom och hans kärlek till mig vågade jag ta mig ut ut mitt kaos sakta men säkert och jag vågade gå ut och se dagsljus igen. när du väl har vågat att ta dig ut och mår lite bättre så skaffa orentliga rutiner, se det som skalmans sov och ät klocka. och ha fastna rutiner, det är superviktigt när du är djupt nere på botten.
när du klarar av det så lägg till intressen, försök att hitta saker du tycker om att göra, måla är superbra för att få ut massa känslor och du kan få fram saker om dig själv som förvånar dig, köp fina målarböcker med blanka sidor, vattenfärger, akryl färger och "kladdkritor" och måla! skriv en lista på saker som du tycker om att göra, gör den listan när du mår bra, alla har vi svackor och när vi väl har dom så är det svårt att hitta någonting vi finner roligt eller underhållande, plocka fram din lista då och tvinga dig själv till att göra någonting. du kommer tycka att det är pest i början, men du kommer må bättre.
ett annat tips som gör dig mer säker i dig själv, eller får dig att lära känna dig själv, och hjälpa dig själv är att boka in egen tid i din kalender, jag började göra det i samband med att jag började må bättre efter att jag trappat ner på medicinerna. stäng av mobilen, sätt dig i soffan med en kopp te, tänd ljus, dra en filt över dig, och bara var. jag kan lova dig att det kommer krypa i kroppen i början, speciellt om du inte mår helt bra, men ju längre tid det går desto bättre kommer det fungera och bara det får dig att finna mer styrka i dig själv. helt plötsligt kan du underhålla dig själv och det betyder också att du kan göra sig själv gladare när du är ledsen, utan att vara beroende av någon annan utifrån. börja med 15 min, utan datorn, utan tvn, utan någon i närheten. du kommer inte vilja missa din egen tid i veckan sen, och du kommer må så mycket bättre. du kommer bli mer i dig själv, du kommer leva i dig själv och komma på när du sitter där vem du är. hur du är, inte utifrån vad andra tycker eller tror, utan vem du verkligen är.
jag var utan att jag ens märkte det alla till lags, jag var precis så som jag trodde att folk runt om kring mig hoppades på att jag skulle vara, och det tog enormt mycket på mina krafter. jag visste det inte då, men jag märkte hur skönt det var att sluta vara så. det var okej att vara sig själv. det var okej att säga nej om jag inte orkade, det var okej att göra andra besvikna, för gjorde jag inte det var det jag själv som led mest. det kan låta enormt egoistiskt, men om man tänker efter, uppskattar inte de människorna du har runtomkring dig att du är dig själv, gör det du vill, och mår bra. gör det det inte mår du jättedåligt i slutändan och det går även ut över din omgivining. jag började sakta men säkert visa vem jag var, visa att jag också mådde dåligt, för jag hade byggt upp en slags fasad om att ingenting var fel, dels var det pga av medicinerna, för det bedövade, men den där masken satt kvar till stor del när jag slutade också. sen tog jag en bloggpaus, jag funderade över hur jag ville vara. ville jag vara en robot som aldrig hade problem, eller brister, eller ville jag vara en äkta människa, som går sönder i mellanåt, har dåliga dagar och brister. ja, det ville jag och jag ville också känna att jag levde, vilket jag gjorde när jag levde ordentligt. det jag vill säga är; det är okej att vara "fel" och det är okej att även visa det för andra. älskar dina nära och kära dig så gör dom det även fast du har brister. jag är glad att jag slutat leva i en illusion. och lever i den riktiga världen.
blev ett långt inlägg och jag vet knappt vad jag skrivit, för när jag skriver eller pratar numera så säger jag det och jag skriver det som kommer när jag skriver eller pratar. jag tänker sällan och det blir bäst så. ni vet ju hur man säger att man ska ta det första man tänker på, för det är det man vill mest. den första känslan är den rätta. tänker man för mycket på vad man vill, kan det sluta med att man istället stoppar in andras val och vad andra vill att man borde eller ska göra undermedvetet. sluta styras av andra och bli dig själv mer. på så vis kommer du att finna styrka, du kommer hitta lycka grundligt rotat i dig själv. lyssna alltid till ditt hjärta. ibland kommer du stå i en väntsal i livet och du vet varken ut eller in, och det är okej att stå där ett tag och bara vara. det är okej att inte glida genom livet, för livet är upp och ner och ibland är det mer uppförsbacke än plan mark. ibland är det mer nedförsbacke. vi vet aldrig, vi vet aldrig hur livet kommer se ut och det är väl det som är det charmiga med livet. vi vet inte vad som kommer hända. vi kan planera bäst vi vill, och vi planerar till stor del för att vi människor är otroligt rädda för saker vi inte vet om, saker som är oförståligt, som framtiden. vi kan som sagt planera så mycket vi vill. men livet kan ha andra vägar för oss. och vi vet aldrig om dom. och det skrämmer oss. det skrämmer inte mig längre, inte alls på samma sätt. för jag vet att hur det än blir så löser sig allt alltid till det bästa. för du har alltid dig själv du kan lita på, din bästa vän, någon som står upp för dig, som du kan lita på,. den här personen som du kan lita på ska du ta vara på, älska och vårda. se dig själv som din bästa vän. eller sätt dig i en stol och ha en stol framför dig, låtsas att du sitter mitt i mot dig själv fast du är i den åldern du är nu och flickan/pojken som sitter på stolen framför dig är 6 år, har ett plåster på ena knät, gråter och vill ha råd. vad skulle du säga till dig själv som 6 åring? vad skulle du ge för råd? för tröst? för vägledning? tänk på det!
nu måste jag verkligen iväg och hämta ut mitt paket. jag hoppas det här var till lite hjälp och att det inte var för luddigt. fråga om ni undrar nått och ja, mejlen är alltid öppen för er. jag svarar och jag ger tips, råd, och stöd för er som behöver. jag mejlar med flera av er och många av er har kommit vidare i livet och det glädjer mig så himla mycket. ni gav mig stöd tillbaka nu när vera gick bort och det uppskattar jag mer än ni tror. tack <3
ha en bra dag nu och var rädda om er! ni är värda att må bra, varje dag!
älskling <3
17 & 18 april
"alla gör vi felaktiga och ogenomtänkta
val i våra liv. det viktigaste är att vi förlåter
oss själva för att vi valde som vi gjorde
och att vi lär av våra misstag"
"i dag är en bra tid för en ny början.
vad vill du börja med idag?"
15 april
"öva på att ge en komplimang
och när du får en, säg tack.
vem kan du ge en komplimang i dag?"
