Läsarfråga!
Din blogg strålar av glädje, en fröjd att läsa måste jag säga! Läste din blogg för några år sedan också och slås av hur mycket du förändrats, till det positiva.. :)jag är själv i en ganska djup grop för tillfället som jag börjat klättra upp ur så jag skulle gärna höra lite om hur du hade det när du mådde som sämst, och hur du gjorde för att ta dig upp! Jag är en typisk kaosbrud med självdestuktiva tendenser: skär mig, festar intensivt, lösaktig, mardrömmar och skulder hos kronofogden. Har nyligen börjat på universitetet och har fått toppbetyg på allt, har träffat en fin kille och börjat i DBT MEN har ändå svårt att skiljas från allt kaos jag nämnde ovan. Hur gjorde du??
svarar..
Jag har i flera år haft tankarna på att livet inte är värt att leva. att det är meningen som det varit, jag ska inte må bra. min vardag var riktigt kaotisk när jag träffade alexander. jag var psykotisk, såg och hörde saker som inte fanns, skar mig själv, brände mig, klippte av mig håret fast jag mer än gärna ville spara ut det. jag överdoserade mina lugnade mediciner och fick flera ggr åka ambulans till sjukhuset och bli magpumpad och dricka svart kol.. varje gång jag satt där ångrade jag mig. vissa säger att det är ett rop på hjälp. och det tror jag innerst inne att det var också.
och så hade jag levt sen jag var 13 år.. ja alltså sju år.. jag förstår ärlig talat inte hur alex orkade. kommer ihåg våran bilsemester 06. jag gick runt helt borta på gatorna i göteborg och såg människor komma imot mig som alex inte såg. jag pratade med mig själv och svamlade. han såg väl mig där inne någonstans och jag är så himla glad att han stannade kvar. han blev så himla ledsen varje gång jag kom ut med min blodiga arm och det fick mig på något sätt att känna mig elak. han fick mig inse att det här inte kunde fotsätta. och jag slutade. tvärt. jag har märkt att bestämmer jag mig för någonting så blir det så, oavsett vad. oavsett om det blir tufft och massa motgångar så lyckades jag. det låter så lätt "jag bestämde mig bara" men sanningen är.. att det var så jag tog mig ur mitt kaos.
jag ska förklara lite mer. jag satte upp mål, skrev en lång lista på saker jag ville uppnå, drömmar jag hade och mål jag ville uppnå.. både långt fram och mål som låg nära. jag började med små saker som jag ville uppnå. jag ville verkligen uppnå och varje gång jag lyckades så kände jag mig otroligt stolt. istället för att läsa negativa texter på nätet, andras bloggar som mådde dåligt, läsa självskadeböcker så valde jag att bara se på filmer som gjorde mig glad och skratta, läste bara må-bra-böcker och umgicks bara med människor som fick mig att må bra! jag vet att ju mer man pratar om och beblandar sig med negativitet, detso mer kommer det komma in ens liv. man måste vända om sina tankar. tänka positivt. det finns tusen knep. och ibörjan fick jag verkligen kämpa. fejkskratta tills jag började skratta på riktigt. säga till mig själv högt varje dag att jag var lycklig.. och tillslut kände jag faktiskt riktig lycka. en inre lycka. helt plötsligt öppnade det sig en hel värld av saker som fick en att må bra istället för att må dåligt. jag började söka på google. hittade enormt mycket. böcker, sidor, hjälpmedel mm. det enda man behövde själv var viljan och den hade jag ju. alla små bitar av mig började falla på plats.
alexander och jag pratar ofta om framtiden. vi strävar mot samma mål, vill samma saker och peppar varandra ständigt! uppmuntrar och berömmer. jätteviktigt! och det hjälper enormt mycket. jag vet att allt kan man få, bara man kämpar och tror på det tillräckligt mycket. under de två senaste åren har jag uppnått många mål. men det viktigaste var att må bra igen. känna lycka och inrefrid. att lyckas med en sak, har fått oss att vilka lyckas mer och mer. att må bättre och bättre.vi insåg att man klarar det man vill, oavsett vad det är. bara man vill. verkligen vill. och då pratar jag inte bara om att få det jobbet man vill.. utan att må bra. JA! VILL man må bra.. DÅ KAN MAN MÅ BRA! inställning!
jag fokuserar på små detaljer mer nu än innan. förut var jag rejält negativ i mina tankar. allt var "jag kan inte, jag är värdelös, jag orkar inte, jag har ingen lust.." jag har lärt mig att uppskatta små små saker. det är nog som dom människorna som är med i en olycka och klarar sig med livet på en skör tråd. helt plötsligt inser dom vad dom kunde förlorat. jag har varit nära döden och jag har insett att jag vill utnyttja mitt liv på bästa tänkbara sätt. jag vill uppleva saker som får mig att må bra. jag vill skratta. jag vill lära mig. jag vill utveckas. och jag vill hjälpa andra att ta sig ur jobbiga tider i livet. det är enormt svårt att skriva det här till alla. hade jag suttit med en person och hört hela bakrunden om dennes liv, så hade det varit så mycket lättare att ge råd, tips och pepp.
livet är alldeles för kort. det är det verkligen. tillåt dig själv att må dåligt. men låt det inte ta över ditt liv. för du är värd så mycket mer. när jag väl lämnade mitt kaotiska och negativa liv har jag förbannat mig själv över att det tog så många år. jag vet att jag varit med om jobbiga saker, sånt som alltid kommer sitta kvar i mig. men varje gång jag tänker på det - vänder jag på det istället och tänker att det har format mig till den personen jag är idag. jag är absolut inte glad över det som hänt mig. men det har hänt. och antingen kan jag välja att må dåligt restan av livet, eller leva livet här och nu. ni vet nog vad jag valde. jag valde att leva.
många mejlar mig om sina problem och jag har sagt att jag vill hjälpa peppa osv. men som sagt, jag har svårt att ge ett specifika tips om jag inte vet om mer än så här lite. förutom att allt kommer från dig. du måste bestämma dig. vill du leva ditt liv så? eller vill du leva det på ett annat sätt? folk runtomkring dig kan hjälpa dig. DBT är verkligen toppen, det gick jag på i ett år. gav mig jättemycket! men inga runtomkring dig kan göra jobbet. det är du som måste det. börja med att skriva en lista på mål. små mål. små steg. ett litet steg är ett enormt steg för någon som mår dåligt. och glöm inte att klappa dig på axeln. och klara du ett litet steg och har viljan.. då klarar du nästa och nästa och nästa.. så..
1. bestäm dig för att ändra ditt liv - din vardag - din inställning.
2. ta bort allt negativt i ditt liv. låtar, texter, filmer, vänner som drar ner dig mm.
3. fråga om hjälp! dölj inte hur du mår. det är lätt att göra det "ha masken" på sig.. men det gynnar dig inte. släng fram allt.
4. prioritera DIG. vad mår du bäst av? tacka nej till sånt du inte orkar som fest osv. eller du kanske orkar.. men det drar ner dig? skippa sånt då. har du bra vänner förstår dom dig.
5. äta, sov och träna regelbundet.
hoppas jag hjälpte dig lite. mejla mig annars om du vill prata med.
många kramar från mig till dig <3
2009-04-21 
22:17:01
Du är så bra fanny, jag håller med dig helt om att det är viljan och inställningen som gör det. Jag mådde också väldigt dåligt i många år p.g.a. olika omständigheter men jag känner mig väldigt lycklig nu och det känns som att allting har ordnat sig på ett eller annat sätt, även om det inte blev precis som jag tänkt mig. Tycker att det är jättefint av dig att du delar med dig så mycket av dig själv i din blogg, mitt destruktiva beteende var någonting jag dolde i alla dessa år, även för tobbe. Jag önskar att jag var som du, mer öppen med det. Det är starkt av dig. Starkt. Skulle väldigt gärna höra från dig fanny, fast antar att du inte har haft tid att svara när jag skrivit i bloggen o.s.v.. jag är i stockholm väldigt ofta så jag vill gärna träffa dig och prata om allt positivt i livet. Ta hand om dig fanny, jag är glad att tobbe hade dig som bästa vän <3
emily: jag vill mer än gärna träffa dig! saknar dig otroligt mycket och som du säger är jag också jätteglad att jag fick chansen att lära känna en sån fin person som dig! jag är glad att du mår bättre nu. det glädjer mig jättemycket! har du kvar mitt nr? vi måste ju ses! ta igen all tid. tack för dina ord. dom värmer <3 KRAM gumman!
det är sådana här inlägg som får mig att le och samtidigt bli lite tårögd - jag blir rörd av din enorma vilja att hjälpa andra männiksor, det är väldigt fint att se. Och så känner jag mig på ngt konstigt sätt STOLT över dig som har vänt ditt liv från ngt destruktivt till njutning och målinriktning.
det märks att du brinner för att hjälpa andra, kanske ngt framtida yrkesval? :-))
Kramar
Vad söt du är fanny, tack :) jag har ett gammalt nummer till dig, men jag har försökt ringa många gånger men det är bara telesvar som går igång direkt, så antar att du nog inte använder det längre. Kan du inte maila över ditt nummer så jag har det, eller skicka ett sms? Mitt nummer är 0707-605032, har nyligen bytt. Så kan jag ringa nästa gång jag är i stockholm, ska nog dit i mitten av maj.
Fortsätt vara lika duktig som du är, är verkligen glad för din skull att du kommit så långt :)
Att läsa när du skriver sådana här inlägg får mig att vilja ändra mig. Det du skriver kryper under huden och jag känner att det finns möjligheter. (tack!)
Fanny!
Du är så fin och bra! Det du skriver, är ett stöd för så många andra och det har betytt väldigt mycket för mig.
Jag känner mig så stolt över att jag kommit så långt som jag gjort. Jag faller lätt tillbaka i grubblerier om varför det blev som det blev osv. Hade jag inte mått så dåligt så kanske? Ja, skuldkänslor osv. Men när jag pratade med min kurator senast så kom vi fram till, att jag ju gjorde så gott som jag kunde då. Mer kan man inte göra.
Precis som du, tror jag att det även för mig handlade om att jag till sist bestämde mig. Jag vill inte må så här!
Ta hand om dig vännen!
Kram
Det är okej och TACK!
Mycket modigt av dig att berätta om hur du gjorde här i bloggen tycker jag.. och jag ska ta till mig några av tipsen!
:)