uniQue

jag lyser lite med min frånvaro här pga. tråkiga besked inom familjen. alexanders pappa har fått en hjärntumör som är elakartat och just nu vill man ingenting annat än att krama om, gråta och bara vara. men samtidigt stämmer det som svärfar säger "man måste fortsätta leva"  och det viktiga är att man verkligen är mån om sina nära och kära och tar vara på livet. inte stressar och lever i nuet - och det är ju så vi lever. man måste få planera, man måste ha mål och få se fram emot saker och ting, men att leva här och nu är det viktigaste. för annars vaknar man upp en dag och inser allt som man stressade förbi. vad har vi egentligen brottom till? vad är det vi jäktar efter och vill uppnå i livet. vad är det som är det viktiga? man får ett helt annat perspektiv när en sån här sak händer och man inser helt plötsligt vad det är som är viktigt. vad det är som verkligen spelar roll. allt går så ofta på autopilot, rutin. och det är sorligt att det ska behöva hända en sån här sak för att man ska vakna upp och verkligen ta vara på livet. för det kan hända när som helst.. att livet slutar. man ska aldrig, aldrig ta någonting eller någon för givet. jag är ett kontrollfreak, har svårt att inte planera, och jag mår riktigt dåligt av att inte veta. men vad gör man när man verkligen inte vet när hur eller vad som ska hända. vad som livet har planerat för en? en sån sak går helt enkelt inte att kontrolera över. jag kan kontrolera min tid, mina beslut, mina val. men det här kan jag inte kontrolera, det kan ingen. och det är nog det som gör så jävla ont. nu gäller det bara att hålla ihop. och det är vi bra på.

idag åkte vi hem till alexanders föräldrar, vi kramades, skrattade, grät så vi var röda i både ögon och om näsan. vi fikade i deras trädgård, jag och christoffer lagade middag och gjorde efterätt. det var så skönt att vara där. få vara nära. få prata om känslor, tankar.. men framförallt att få vara tillsammans. vi kom hem för någon timme sen, har lekt med katterna, alex satt ett band runt foten på honom och på mig  och sen gick vi runt med det och katterna for efter och hade kul. vi har pussat och myst med dom. jag och lucifer stod ute på balkongen och bara tittade ut över natthimlen och kramades. djur är så himla bra på att trösta. vilken värme.

nu ska vi tända ljus och äta lite knäckebröd. jag har blivit beroende av knäckebröd. så himla gott (: och en kopp grönt te blir det också, så vi inte kissar på oss i natt (: (man blir så kissnödig av svart te) sen ska vi krypa ner i sängen. bara hålla om varandra och älska varandra - det som vi är bäst på.

nu vet ni hur det ligger till. jag kommer lämna det här utanför bloggen. men jag ville ändå berätta. det är svårt att skriva att allt är frid och fröjd när det inte är så. men som sagt. man får inte sluta leva. han vill höra att vi har det bra, han vill höra att vi har haft det roligt och har upplevt. han vill ha någonting bra att tänka på. och det är väl det minsta man kan göra. eller hur.

sov så gott kära ni. lova att ni tar hand om varandra. man har i dag, man har upplevt igår, men man vet aldrig vad som väntar imorgon.

massa kärlek / fanny.



den bästa dagen i mitt liv. våran bröllopsdag. när alla jag älskar var samlade.