uniQue

nu är det mindre än en månad kvar tills jag fyller 25 år. jag trodde att jag skulle ha två barn minst och ha ett fast jobb och typ vara president vid det här laget. kanske till och med ha ett eget företag. men pilutta mig! jag sitter fortfarande och tragglar matte på komvux och sliter mitt hår för att jag inte har ett heltidsjobb. men vet ni. jag är skitlycklig ändå. i grund och botten är det ju inte saker runtomkring dig som gör dig lyckligare. nej! det är inrelycka som jag tjatar om så mycket. jag blir lycklig av att sitta och dricka en kopp te, gå en promenad i regnet, sitta ute på balkongen och se solen gå ner bakom trädtopparna, få en varm lång kärleksfull kram av någon jag älskar, mysa med katterna, ha hemmaspa. jag kan rabbla i evigheter. jag väljer att lägga fokus på det jag tycker om istället för det jag inte tycker om. nej jag tycker inte om att jag inte vet helt säkert om jag får heltid på jobbet i höst, och jag suckar högt över att jag inte var med bestämd när jag gick på gymnasiet utan hoppade av. men jag försöker att vända på det istället. jag håller hoppet uppe och hoppas hoppas att chefen på granit kan fixa heltid till mig till hösten och jag vet att hon tycker om mig. och jag är egentligen glad att jag inte pluggade klart mina betyg i gymnasiet.. för jag fick bo i en jättemysig stad i ett år (strömstad) och jag fick utbilda mig till dekoratör för H&M och nu har jag mycket mer motivation i skolan och skriver mvg:n istället.

som sagt jag trodde att jag skulle kommit så mycket längre. men det är som my brukar säga till mig när jag har ångest över att jag traglar med skolan nu. - "fanny gumman, du har kommit hur långt som helst. titta bara tillbaka några år. hur mådde du då? och hur mår du nu?!"

jag började helt enkelt med mig själv. byggde upp mitt psyke, faller inte för mycket och faller jag, då reser jag mig upp, borstar av knäna och fortsätter att trampa frammåt. nu är jag redo att ta tag allt annat. nu har jag lärt känna mig själv på djupet och jag älskar den jag är. jag är rak, ärlig och omtänksam, trevlig, social, glad och livlig, jag har en djup sida som är filosofisk och grubblande och jag är lättsam och lätt att lära känna. jag kan utan att skämmas säga att jag är en bra människa, en bra medmänniska och då känns det så mycket bättre att presentera sig själv för utbildningar och arbeten. för sånt där syns i ögonen. falskhet ni vet. dom säger ju att allt spelglar sig i ögonen, själen sitter där.

allt tar sin tid, allt löser sig i slutändan. alltid till det bästa. det blir inte alltid som vi trodde att det skulle bli. vi kan gå på en väg i livet för att sedan byta väg. men det är ju det som är det charmiga i livet också, att vi inte alltid har allt klart för oss, att allt inte är helt självklart. hur kul vore det? det måste vara lika tråkigt som att vinna så mycket pengar så man kan köpa precis vad man vill. hur kul är det att aldrig få längta efter någonting och veta allt redan? nej inte så kul. huvudsaken är vilken väg du än går på att du älskar dig själv och är sann mot dig själv och mot andra. man mår så himla mycket bättre då.

---