uniQue

det är väl egentligen ett ganska självklart val för mig, att se möjligheterna istället för svårigheterna.. "men tänk om det blir sådär..?!" - mitt svar brukar oftast bli "ja men tänk om inte, tänk om det blir hur bra som helst.. varför ta ut sorgen i förskott?!". men inte för många,. jag pratade med min vän jenny om det här med att flytta ut på landet, hon tog steget med sin man och flyttade och trivs som fisken. hon är väl egentligen den enda jag verkligen lyssnar på ordentligt,. för hon har prövat på. hon har någonting att komma med för hon bor ju där nu själv. jag är glad, gladare & gladast för att vi väljer att se möjligheterna istället för svårigheterna i det här med att flytta ifrån storstaden. jag tänker såhär när så många kommer och säger hur vi kommer känna oss isolerade och få det tråkigt, jag älskar att bara umgås med min familj, och jag träffar knappt mina vänner nu heller. jag ser det såhär, nu kan man planera in en helg och ses och få mer kvalitetstid istället för en hastig stressad fika. att ingen kommer hälsa på oss, fine, det är ju deras val. men som ann min vän sa så vill man så går det, hon åker gänra på ett spontant kvällsbesök och vi kommer aldrig orka att hälsa på någon annan heller. jamen det orkar vi ju inte nu heller (; skämt och sido. allt går ju bara man verkligen vill. vi kommer inte få vänner, det beror ju på oss helt och hållet, mammagrupp och öppnaförskolan, och som sagt, jag träffar inte mina vänner nu heller speciellt ofta, våra scheman krockar mycket, vi kommer sakna stadspulsen, nej för jag hatar stressen, mår riktigt dåligt av alla suckande stressade stockholmare som missar en tunnelbana fast det kommer en ny två minuter senare, vi kommer ångra helt enkelt att vi köper hus på landet. nej vi får ett jättevackert gammalt sekelskiftshus för 690.000 kr. det får man inte ens en etta för i ett sunkigt område i stockholm. och det roligaste är att dom flesta redan nu frågar när vi ska flytta tillbaka.. "tänk om ni inte får ut samma pris för huset som ni köper det för" men var det någon där som frågade om vi ens ville flytta tillbaka?! ne. jag bor 12 min med tåg från stockholm central. jag tror att jag på min höjd är inne i stan en gång varannan månad, ibland mer sällan. jag bor fem sekunder ifrån ett stort centrum med massa klädbutiker. hur ofta går jag där? aldrig. går jag ut, då gör jag det för att köpa mat, promenera eller träffa någon för att ta en fika. jag är trött på folks fördommar, insyltade stockholmare. alla vill inte bo i storstan. kom över det. vissa vill andas frisk luft, se barnen växa upp bland hästar, lador, ängar och vildvuxna blommor och saftkalas i trädgården. tänk att folk har så extremt mycket negativt inom sig. jag väljer att se allt positivt, visst det är en chansning vi tar, vi lyssnar på våra hjärtan, vår magkänsla och på det vi vill, inte vad alla andra vill. vi gifte oss och blev gravida på två röda, inget en svensson i vanliga fall skulle. men acceptera att vi inte är som många andra. fy i bövelen skulle kräkas tristess om jag alltid följde andras råd. därför gör jag tvärtimot. och lyssnar på mina råd och sebastians råd. det har och kommer bli en tuff resa, men den är enda vår. och det är väl det som är det charmiga med allt. vi har valt, vi kommer genomföra och vi älskar våra val över allt annat.

jag har nog aldrig fått kämpa så mycket för att bli trodd på. för ingenting som vi valde och har valt har folk trott skulle fungera. jag behöver inte bevisa någonting för någon längre. för i mitt hjärta vet jag att det är rätt. om tre månader bor vi i vårt charmiga madicken hus på landet. jag föreställer mig hur det är att vakna upp när solens strålar sipprar in genom fönstret och det luktar hemma,. att få gå ner i fårskinnstofflor och morgonrock med en stor bebismage för den gamla knarriga vackra trätrappan och äta frukost i lugn och ro med min make. jag älskar vårt liv. och jag älskar det liv som växer i magen. jag vill inte ändra på någonting, förutom andras fördommar. ha dom mer än gärna om ni vill. men sprid inte ut dom över oss. för vi vill inte höra. jag är optimist, men också realist. men en sak vet jag, innan jag prövat någonting kan jag inte yttra mig. och en sak till. prövar vi aldrig, så kommer vi aldrig få veta hur det skulle bli.

återigen, alla har totalt olika syn på vad det är att leva. och bli inte frustrerade för att ni inte förstår. för sålänge vi gör det så löser sig allt.



sovrum ett ska vi ha som arbetsrum/gå in garderob. sovrum tre ska bebisrummet vara och sovrum fyra med kakelugnen ska vi ha. sovrum två får agera pysselrum tills bebis nr två kommer.

---