uniQue

Vad dagarna går i en rasande fart. Dorian är redan tre månader. Herre min gud.. Vart tog tiden vägen? Idag skrattade han för första gången. Han skrattade jättelänge, och ju mer han skrattade desto mer skratt framkallades. Såna ögonblick sparar man i hjärtat! Jag älskar honom och Hector så otroligt mycket. Det är verkligen en kärlek som rotar sig och fort går det. Jag skulle offra allt, göra allt för att göra dom lyckliga. Kärleken är så stark samtidigt är man konstant orolig och det har jag fått höra att man fortsätter att vara hela livet. Jag älskar verkligen att vara mamma. Just till er. Jag är så glad att vi skaffade barn relativt tidigt i livet. För då får vi njuta så mycket mer. Jag vet inte vad jag riktigt njöt av innan vi fick barn helt ärligt. Om jag tänker tillbaka känns det som en evig väntan på att någonting skulle hända, men det hände aldrig någonting. Nu känns varje dag värdefull. Att få lyfta upp och krama och Hector som sprudlar av glädje när han kommit hem från dagis och pussar honom och viskar i hans öra hur mycket man saknat honom.. Att se Dorians busiga blick och hur hela hans ansikte lyser upp bara genom att le mot honom. Jag skulle inte kunna, nu när jag vet hur lycklig jag är nu med barnen här hos oss klara mig en dag utan dom. Dom är verkligen det finaste vi gjort!

Jag stannar upp ofta och tänker på allt. Hur jävla mycket jag älskar livet nu jämfört med för några år sen. Att jag är precis där i livet jag vill vara. Att jag efter att ha kysst x antal grodor äntligen hittade min prins. En människa jag kan vara mig själv med, som älskar Fanny på riktigt. Som jag kan prata med, skratta tillsammans med, uppleva saker och livet ihop med. Han och ingen annan kommer jag dela livet med. I med och motgångar. Jag tänkte ofta på det när jag var yngre.. Hur han skulle vara, han jag skulle bilda familj med. Jag hoppades alltid att han skulle vara såhär. Med karaktär, humor, godhet och en överdriven kärlek att dela. Förstod nog inte riktigt då att det skulle vara med killen som hängde i samma gäng som mig och gick på samma fester som jag. Livet och allt vad som är planerat för oss är allt bra märkligt. Märkligt och väldigt underbart!

Vi mår bra. Njuter av all snö som vräkt ner och december lugnet som infunnit sig. Följer adventskalendern, bakar Julgodis, pluggar, myser, pysslar och umgås. Idag stod jag med Dorian i famnen och tittade ut när stora snöflingor dalade ner. Hade julkänsla i hela kroppen. Få stå där och dra in hans underbara bebisdoft och titta på allt det fina. Lyckostunder.

Jag försöker kika in lite oftare. Jag pluggar två st 100p kurser på fullfart samtidigt. Men allt går bara man vill. Tyvärr prioriteras vissa saker bort. Och för tillfället har jag gått i ide för att hinna med skolan. Ni förstår säkert. Men som sagt. Vi hörs snart igen <3 tack för att ni finns!