allt blir vad man gör det till.

vårt liv är nog redan är bestämt från dag ett. vi kan antingen följa det där som är bestämt och flyta med, för allt blir bra ändå. eller så kan man sticka ut från det där bestämda och bara köra sitt eget race. och när man väl har valt att gå den vägen, då är det svårt att komma tillbaka. om man vill. för jag tror att vägen som inte är lättast att gå, den som inte är den självklara, det är den som ger mest. vem säger att man mår bäst av att leva som en kärnfamilj? att man mår bra av att ha ett heltidsjobb? att träna två ggr i veckan.. jamenar hinner ens folk med allt? jag vet att jag skulle köra slut på mig själv som människa om jag hade ett 8-17 jobb, hämta barnen på dagis, hem och laga middag, iväg och träna ett par ggr i veckan, helst vara sjukt social och rolig med vännerna på helgerna och ja.. därimellan ska man hinna med städa, tvätta, ha ett bra sexliv och ha lite egentid.. man får helt enkelt solla. i min värld ser mitt liv ut såhär; jag jobbar 75%, med någonting jag älskar, för att gå till ett jobb jag kräks på bara för att tjäna dom där extra lapparna det har nog aldrig varit jag. jag vill pyssla med det jag tycker är kul på fritiden. ha roligt med mina barn, känna att jag har tid att hämta dom tidigare på dagis ett par dagar i veckan för att åka pulka en hel eftermiddag och dricka varm choklad. om jag inte hinner träna på gymmet så tänker jag inte ha dåligt samvete över det, för jag vet att ju mer jag mår dåligt över saker jag "borde" gjort, desto mindre energi kommer jag ha över till att orka med det dagen efter. jag tänker sitta inne och pilla mig i naveln en solig dag - för att JAG vill det! jag tänker inte gå ut bara för att man borde det när solen skiner.. jag tänker inte ha ett liv som alla andra tycker att jag borde ha, jag tänker ha mitt liv. sen får folk förundras så mycket dom bara vill. jag tänker överösa kärlek och uppmuntran till mina barn och min man. för man kan aldrig ge någon annan för mycket av den varan - kärlek alltså. ibland känns livet som ett jäkla ekorrehjul. och det är där någonstans jag får panik och vill bryta upp och kunna andas igen. jag träffade en människa som lärde mig att leva utanför samhällets normer. och det var det bästa jag någonsin valt att göra. att inte göra som alla andra. jag vet att jag tjatar om och om och om igen om det. men det är så många som klagar på ett liv som inte känns bra, men dom gör aldrig någonting åt att förändra och förbättra. då tycker jag att man kan sluta klaga. jag är nog jäkligt udda i mångas ögon. ibland måste jag klura på hur jag själv fungerar. jag vet att jag alltid är ärlig om hur jag känner, jag låter inte folk trycka ner mig, jag är lyhörd, men även till mig själv. jag kan säga att efter många nergångar har jag blivit som stål inuti. det är som att allt skit bara rinner av mig. jag hör hur folk gnäller om det ena och det andra. fine! men ibland hade jag velat byta med dom. titta! såhär kunde du levt istället. uppskatta snälla rara! lägg tid på viktigheter, istället för att må dåligt över sånt som bara är energikrävande. när jag insåg det där. och slutade lägga energi på sånt som bara snodde välmående och allt jag kämpat för att bygga upp, då började jag leva. det går inte att vara snäll jämt. såna människor blir bara tyvärr överkörda. man får stå upp för sig själv, sina val i livet och det man tycker är viktigt. jag är så arg på hur vissa saker sköts. öppna ögonen! bara den här normen om vad normalt är. vem bestämde vad normalt skulle vara? är det normala att ha tusen vänner som man fikar med varje kväll, går ut på krogen och har "roligt" bara för att alla andra gör det? är normalt att ha två barn, ett välbetalt jobb och en snygg vältränad kropp. ett samhälle uppbyggt av sjuka normer. sjuka inställningar! sånt gör mig rasande och jag vägrar leva i det, ingen orkar leva så. varför sätta upp normer som folk inte klarar av att leva efter och mår dåligt över när dom inte klarar av. sjukt. jag är säkert konstig, men hellre konstig än att bara hänga med strömmen. tvi.






Kommentarer
Postat av: Linda

Sjukt bra skrivet Fanny!



Jag måste säga att du är en av dom mest underbara och inspirerande människor jag någonsin mött! Jag är glad att jag träffade dig!



Puss gumman!

2012-02-13 @ 20:35:55
URL: http://brincken.blogg.se/
Postat av: Keadi

Åh Fanny. Det där sa du till mig en gång för ett par år sen. Jag hade precis bråkat med min dåvarande pojkvän och satt och skrev till dig och var frustrerad. Då sa du dom magiska orden "allt blir vad man gör det till hälsa Mr * det!". Just då log jag men tänkte inte mer på saken än att det var ju klokt sagt.

Men samma dag som jag sprungit på dig i somras så poppade dom upp igen. Killen hade just gjort slut, jag stod utan jobb och ingenting gick åt rätt håll. "Allting blir vad man gör det till". Om du bara visste vad dom orden väglett och präglat mig det senaste halvåret.

Du påverkar människor Fanny. Var stolt över det. Kramar!

2012-02-14 @ 01:33:57
URL: http://keadi.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback