uniQue

fyfan va GLAD jag blev när skolan ringde mig för ett tag sen, efter flera papper skickade fram och tillbaka för att se om man passade in på utbildningen så ringde hon som är rektor på skolan nyss och höll en telefon intervju med mig och whiiiiiiii. JAG KOM IN! den 14 mars börjar utbildningen och om två år jag utbildad diplomerad energiteraput. "det här kommer passa dig perfekt eftersom du haft den bakgrunden du haft och du har som mål att hjälpa andra att gå frammåt i livet." så rösten i luren. det här ÄR jag! jag höll på att börja gråta i luren. att någon främlig tagit sig tid att faktiskt tro på att jag kan! "det är så många som söker in, men det är bara ett fåtal som vi känner är menade för det här" jag hjälper främligar dagligen, jag tar mig tid och ger av mig själv och nu får jag tillbaka! jag blev så himla glad, ni anar inte! nu får jag äntligen utbilda mig och hjälpa människor i livet på riktigt! DET är stort för mig! för jag har i flera år vetat vad jag vill göra med mig själv, vad jag vill jobba med. jag vet inte hur många utbildningar jag gått igenom som känts sisådär, men det här, det är jag! det är det här jag ska hålla på med! ha ett mysig rum i en lokal med tända ljus, filtar, kuddar, fina bilder på väggarna, och en skön fotölj där jag ska ta väl hand om dom som kommer. jag kommer öppna en mottagning. kommer ha coachning, samtal, peppning, hypnos för att ta upp svåra stunder och bearbera dom, jag kommer komma med konkreta råd och sudda bort "jag kan inte" med "JAG KAN" jag ska lyfta upp, ge styrka, kraft och kärlek. för tro mig. jag har så jävla mycket av den varan. och det finns så många ensamma männsikor som hamnat snett, som tappat tron och som inte vet ut eller in. jag brinner för det här! jag avskyr girighet. men oftast ser man inte sånt i människor och det glädjer mig! det här är början på någonting stort, det känns i hela kroppen!

jag vill bara hjälpa. vill nå ut till alla som vill så mycket men inte har orken. jag har ju suttit där själv. jag får frågan dagligen hur jag orkat. och det var nog en vändpunkt i mitt liv. när man inte orkar må dåligt mer. när man känner att man är den enda som faktiskt kan göra skillnad. jag tar gärna emot hjälp och råd av vänner och familj. men i slutändan är det ju ändå jag själv som gör den stora skillnaden. när man kommer på det och inser att man bara står och stampar på samma ställe. och man tröttnat på läget. DÅ. ta vara på den styrkan, den insikten. för den min vän kommer du långt med! att beskylla andra för hur man själv mår det kan man göra i en viss grad. jag kan beskylla mitt tidigare liv för hur det påverkat mig. jag fick genomgå ett helvete för att ta mig upp, men upp tog jag mig. det gällde väl bara att slå i botten. inse vad som var viktigt. att ge upp eller att orka lite till. stapla upp vad som är jobbigt i livet och lista upp det. vad kan jag göra åt det här? är det pga av mig eller andra. om det är på grund av andra,. vad kan jag göra för att iallafall göra rätt för mig. du kan aldrig ändra på andra. min pappa har efter alla år fortfarande aldrig insett sina misstag. aldrig bett mig om ursäkt. men jag har förlåtit. inte det han utsatte mig för, men honom. för jag skulle aldrig kunna gått vidare annars. aldrig varit kapabel till att gå vidare med mitt liv. det river fortfarande upp när jag tänker på honom. därför har jag valt att inte göra det. det kan jag påverka. jag kan välja bort honom. det som hänt det har hänt, jag kan inte påverka det nu. men jag kan påverka resten av livet. det är helt upp till mig ju. jag kan välja att fortsätta att älta det som hänt. eller lägga det bakom mig. jag har inte alls kommit över det han gjorde. det är jag för mänsklig för att göra. det gör för ont. men jag tänker och har bestämt mig för att inte gräva ner mig mer. DET är mitt sätt att påverka. jag kommer aldrig i vilken situation det än är säga "det här kan jag inte påverka" för det finns väldigt lite som jag faktiskt inte kan påverka. ja nu pratar jag om mig, och dig! om du inte är nöjd med ditt jobb. sätt dig då och tänk ut vad du skulle vilja jobba med istället. det är tex aldrig försent att sätta sig i skolbänken igen. om det inte fungerar ekonomiskt? kämpa extra med ett extra jobb. om du inte har tid med det? välj csn! om du inte vill ta lån? jobba då ihop pengar som du sparar undan i ett år, för att kunna plugga på deltid sen. det finns ALLTID lösningar på allt. man får bara inte ge upp så lätt. tänk va skönt det känns sen när du orkade lite till. men så undrar många.. ska livet verkligen vara såhär? ständigt kämpande? det har jag också frågat mig många ggr. jag har mer eller mindre kämpat sålänge jag kommer ihåg. det har då inte varit någonting serverat. men det är också då det känns så underbart varje gång det är någonting jag lyckats göra själv! klarat av! det är då jag njuter på riktigt! om jag skulle få allt serverat. då skulle det inte vara samma sak. man kan inte få allt man pekar på. och tro mig, vill man någonting tillräckligt mycket då tar man tag i sig själv och gör så man kommer till sitt mål. jag tror att det man inte vill tillräckligt mycket, det är ju det som tar emot så. för mig kan det vara hur jobbigt som helst men vill jag det tillräckligt mycket så finns det lixom ingenting som hindrar mig. vill jag då går det! oavsett hur långt bort det än känns just då!

- vad vill jag ändra på?
- vilket känns mest aktuellt att ändra på?
- vad kan jag påverka för att ändra på det?
- är hindret så stort som det känns?
- vad händer om jag inte gör en förändring?
- vart hittar jag orken till att orka?
- varför tvivlar jag på att jag kan?

sluta aldrig tro på dig själv. för slutar du tro på dig själv. vem ska då kunna tro på dig? DU är huvudpersonen och manusskrivaren i ditt liv. låt ingen påverka dina val i livet, sålänge dom inte gör dig glad.

---