Tankar

Bergodalbana! Livet är ju så. I ena sekunden är man livrädd och det känns som att allt går utför.. Och i nästa sekund pirrar det i hela kroppen av lyckorus och upprymdhet. Man vet inte om man vågar åka med, för man vet inte riktigt hur det kommer kännas, men så lämnar vissa säkerheten för att fördas på en så intensiv kort resa som ger både glädje och skräck. Vissa vågar aldrig åka igen men några vågar igen och igen och igen.

För första gången lever jag på riktigt!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback