uniQue

Den här bilden på Hector fotade jag när vi låg på SÖS i Stockholm på neonatalen. Han var pytteliten och helt underbart vacker. Svart tjockt hår, små små händer och redan då så ofantligt galet älskad! Varje morgon vaknar vi upp och ser den. Man blir varm i hjärtat! Måste ordna en ram till den bara. Hector är verkligen en stor människa i en liten kropp. Man märker redan nu att han är en smart kille. Jag iakttar honom ofta och förundras varje gång. Han har varit med om så mycket på så kort tid - lite som hans mamma. Och det är som min morfar säger varje gång han ringer "här i Österrike säger man att för tidigt födda det är dom som blir dom bästa! Han var en kämpe redan från start" jag vill att Hector blir en stark individ med egna åsikter, som finns där för andra men alltid lyssnar på sitt hjärta och följer det, att han blir en självständig kille men som alltid vet att vi finns här. Jag kommer aldrig att bli en curling förälder det skälper mer än det hjälper i vuxen livet sen. Jag vill lära honom att livet inte alltid är på ens sida, men att allt blir vad man gör det till. Jag vill att han alltid är lycklig och trygg. Men även är förberedd på att ibland blir hjärtat krossat. Men med en vetskap att allt blir bra i slutändan. Jag kommer alltid berömma honom och ta fram det han är bra på, älska honom för den han är. Alltid! Oavsett val i livet. Ja sålänge det inte är livshotande för honom själv eller för andra. Jag hoppas och vet att Hector kommer växa upp till en trygg stabil snäll människa. Det bara vet jag!