Bara du och jag

Det är helt klart någonting speciellt med att gå ut själva utan barn. Skulle aldrig drömma om att göra det till en vana men som vi sa när vi satt där igår och myste.. Ibland varannan var tredje månad ger tillbaka stora delar av det vi, bara du och jag var innan vi blev mamma och pappa. Jag är glad att mina vänner tycker att jag fortfarande är precis som jag var innan, för det är så lätt att bli bara mamma och glömma sig själv.

Vi hade en riktigt bra kväll igår! Åt trerätters, satt lääänge och njöt av maten, utan stress i kroppen. Det blir tyvärr så, att man lätt känner stress, men inte igår. Det var som att spola tillbaka tiden 1,5 år.. Tänk att vi varit varandras i två år den 28 november.. TVÅ år. Två år.. Låter lika galet varje gång jag tänker på det. Har väl egentligen alltid varit sån. Varför vänta när det känns helt rätt och livet är så kort?! Man vet ju aldrig vad som kan hända. Han har gett mig två underbara barn. Oavsett vad som än händer kommer han i mitt hjärta alltid vara min stora kärlek. Alltid! Jag har aldrig gått igenom mer hinder i ett förhållande än vad jag gjort med Sebastian. Men som istället för att slitit oss isär gjort oss mer sammanväxta. Det har aldrig varit vi som varit problem utan saker runt om. Att vi höll hårt i varandra när det blåst hårt runtomkring är det bästa jag gjort. Det är så lätt att bara ge upp och ta en lättare väg. Men nu i efterhand när vi kommit förbi det där, och jag tittar på honom och ser mig runtomkring inser jag hur glad jag är över att jag aldrig gav mig. Utan hela tiden trodde på oss. För med facit i hand. Han får mig att leva. Leva, utvecklas och vara mig själv till fullo hur jäkla udda jag må vara så älskar han MIG för den jag är. Det finns inga ramar i hans värld och jag trodde aldrig att jag skulle hitta någon som fungerade som mig. Jag minns precis vad han sa i början "du är den första som verkligen ser mig och lyssnar. Som verkligen låter mig vara mig" och precis så kände jag med honom. Det var meningen. Allt det här. Och jag älskar honom. Jag älskar honom verkligen!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback