Ensam
Första dagen gick bra. Ensam med barnen. Och även fast jag fick studsa upp och ner som en jojjo för att ge en liten herre mammanärhet så lyckades jag få ihop halva mitt skolarbete för veckan. Idag blev det kaos. Jag trodde på riktigt att jag skulle dunka huvudet i väggen, men skippade det. Jag längtar efter syskonvagnen! Det var inte helt enkelt att ta Dorian i vagnen och Hector under armen till dagis. Igår tog jag Hector i vagnen och Dorian i selen men det resulterade i att Dorian inte somnade om.. Imorgon prövar jag alternativ nr tre. Jag går upp innan tuppen gal och pluggar! Jag bara SKA få det här att gå ihop! Envis! Jag tror att jag har en släng av förlossningsdepression. Minsta motgång och det visar sig genom att jag bryter ihop. Var samma sak när Hector kom, och jag vet att det går över. Men det är det där att hitta lösningar så att man står ut tills det går över. Så imorgon testar jag plugga på morgonen, lämna på dagis till lunch och sen kan Dorian va hur vaken och mammig han bara vill. Jag älskar att han är här, att ha honom nära och jag njuter av barnen varje vaken sekund men pressen över skolan är inte kul.. Alls faktiskt! Så imorgon tar jag nya tag och hoppas att det blir en bättre dag än vad det varit idag.
Just nu ligger jag i soffan med en ihopkurad Dorian vid magen, han sover och drömmer. Undra om vad. Och jag njuter av att ha honom nära. Vilket lugn man får i kroppen. Tittar in i elden från kakelugnen och lyssnar på sebbe och Hector som lagar mat i köket.
Vid halv sju kommer städerskan hit för att titta på huset prata om vad vi vill ha hjälp med och ger ett tidsuppfattning. Hon trodde över telefon i runda slänger tre timmar. Underbart att få hjälp varannan vecka och få en städat hem och slippa tänka på det!
Sen ska vi till grannen och tatuera oss. Ni vet ju att vi bor granne med en tatuerare (: så Dorians namn ska tatueras in. <3 lilla hjärtat!
Nu är nog maten snart klar. Ska bli gott är hungrig! Jag hoppas att ni har det bra <3 och mår bra! Det ska jag se till att börja göra nu!
2012-09-20 
16:54:36
Jag har också mått sådär efter att jag fått båda barnen.. Tänkte HERRE GUD varför har jag skaffat barn?? Hur ska JAG klara detta? Vi flyttade ju tillbaka till USA efter bara 5mån i Sverige när Kenzie var nyfödd. Hon var 3mån när vi flyttade tillbaka, vi flyttade in i en lägenhet men köpte hus 1mån senare och flyttade IGEN, fick hämta alla saker fr sverige uppe i hamnen i Los Angeles och det va bara SÅ mycket. Sedan hade jag båda barnen hemma hela tiden och Abbie va inne i en riktig trotsålder. En dag bara va det FÖR mycket och påvägen hem i bilen fr ett KAOS besök på IKEA så började jag gråta och bara grät och grät och kunde inte sluta.. Jag grät nog i 3-4 dagar i streck!! Men sen kom jag över min hump och allt kändes mycket lättare.. Jag är lite rädd inför hur det kommer bli nu med nr.3.. vi har ju ingen familj i närheten, men som tur är så går Abbie på skolan iaf och Kenzie ska börja nästa sommar (när bebis är runt 6mån). Men JA, det är INTE lätt att vara mamma.. och ja önskar att folk kunde prata mer om det negativa så man inte känner sig dum och konstig när man själv blir deppig och inte ÖVERLYCKLIG över allt som man ju tror att man kommer bli. kram.
Du är en sådan stark person. Jag blir alltid lika glad att läsa o få inspiration när du hittar lösningar och får tid för allt de du vill : kramar om <3 och puss på barnen
En bärsjal kanske skulle vara något för er? Den räddade mig när jag fick min dotter som bara ville vara nääääära. Hoppas du mår bättre snart. Jag mådde riktigt dåligt ett bra tag efter förlossningen men tyckte det var skönt att veta att det var ganska vanligt. Men man får ju lite skuldkänslor när de rosa molnen ersätts av tunga, gråa. Kramar!