uniQue

Där är vi nu. Dorian är en liten klängapa! När man läser om att barnet nu börjar inse att han faktiskt inte sitter ihop med mamman så känns det väldigt logiskt. Min annars väldigt trygga bebis har till sättet och beteendet utvecklats bakåt. Fast i praktiken utvecklas han ju framåt och precis i rätt riktning! Så närhet är det som gäller nu. Exakt hela tiden. Visst kan det vara påfrestande och idag hittade jag ett grått hårstrå! Hjälp! Haha (; kan man bli gråhårig av en snart tvåårings hyss och en åtta månaders extrema närhetsbehov. Det tror jag inte (; hur som helst. Det jag vill säga med det här är väl. Att få barn är helt underbart! På alla sätt och vis. Men så finns det "en baksida" också. Och det är såna dagar då ingenting passar. Det är gnäll, tårar, avundsjuka, testa-mamma-och-pappa-i-ALLT.. Ja listan kan göras lång. Haha! Och det fina i pipsvängen är att under de här stunderna, då man känner att hårets nyans börjar skifta i grått och trycket över bröstet är så tungt så man knappt får luft av all stress att finnas till på två ställen samtidigt (när man är ensam med båda och som alltid så gråter barn alltid samtidigt :O ) och att man känner att luften gått ur en.. Då hittar man ny kraft och ny energi någonstans?! Ifrån! Man som i alla andra situationen fixar faktiskt mer än man tror. Jag har bemästrat både det ena och det andra sen jag blev tvåbarnsmamma. Jag var inte så kaxig i början vill jag lova! Alla sa att det skulle bli tufft med två barn så tätt, vilket det blev men hela tiden hittade jag (vi) ett sätt att klara oss igenom det där. Och för varje gång blev jag tryggare och säkrare i min roll som mamma. Åt två helt underbara små pojkar! En med en vilja av stål som garanterat kommer ta sig långt i livet, ja dit han vill. Och en som har i blicken det mjukaste och snällaste man kan tänka sig. Han kommer bli en riktig mammagris (; underbart att dom trots sin ringa ålder har såna utmärkande personligheter. Fascinerande!

Och trots att det finns en framsidan och en baksida så är båda sidorna det bästa som hänt mig! Jag skulle offra allt! Och att spendera resten av mitt liv till att göra det yttersta jag kan för att se mina barn växa upp som trygga, lyckliga, självständiga individer! Lära dem att livet är vad man gör det till. Och att alltid alltid lyssna på sitt hjärta och magkänsla. Det gjorde nämligen deras mamma och titta va lycklig hon blev tillslut <3